Wednesday 4 February 2009 photo 1/1
|
Sen tittar jag mig själv djupt i ögona,
och då tänker jag;
Jag är inte gjord för denna värld, ty ingenting passar mig här.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Jag var gjord för nåt högre, som inte existerar i denna värld,
men av misstag hamnade jag här.
Eller så är jag gjord för denna värld,
men kanske inte för dessa dar.
Ibland får jag för mig att jag inte är mänsklig,
för mina tankar är ibland skrämmande anorlunda.
Jag älskar livet,
men jag älskar verkligen inte samhället
och den värld vi förvandlar var dag.
Den faller sönder även om mycket vackert byggs upp.
Jag är orolig.
Och jag saknar mannen som brukade vara mannen i mitt liv
och jag försöker hela tiden säga att han inte vet vad han gått miste om.
Och om han inte vet det så är han inte värd mig någonting.
Men han var ju verkligen mannen i mitt liv, men han bara lämnade mig,
när allt blev för mycket.
Han tror säkert han gjort mig en tjänst, men det har han inte.
Och sen tittar jag mig själv djupt i ögona,
och då tänker jag;
"Hur fan kan man lämna en flicka med dessa vackra ögon?"
och då tänker jag;
Jag är inte gjord för denna värld, ty ingenting passar mig här.
Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen.
Jag var gjord för nåt högre, som inte existerar i denna värld,
men av misstag hamnade jag här.
Eller så är jag gjord för denna värld,
men kanske inte för dessa dar.
Ibland får jag för mig att jag inte är mänsklig,
för mina tankar är ibland skrämmande anorlunda.
Jag älskar livet,
men jag älskar verkligen inte samhället
och den värld vi förvandlar var dag.
Den faller sönder även om mycket vackert byggs upp.
Jag är orolig.
Och jag saknar mannen som brukade vara mannen i mitt liv
och jag försöker hela tiden säga att han inte vet vad han gått miste om.
Och om han inte vet det så är han inte värd mig någonting.
Men han var ju verkligen mannen i mitt liv, men han bara lämnade mig,
när allt blev för mycket.
Han tror säkert han gjort mig en tjänst, men det har han inte.
Och sen tittar jag mig själv djupt i ögona,
och då tänker jag;
"Hur fan kan man lämna en flicka med dessa vackra ögon?"
Och då tänker jag samma sak.
Att jag är ingen människa.
För människan är destruktiv och förstör allt det vackra.
För världen är vacker.
Men allt har blivit så grått.
Och ibland tänker jag som du. Jag är stark och tänker: "Han kommer snart inse att han gått miste om någonting bra" Att han inte kommer få någon som är lika vacker som mig. Men sen tänker jag: Att kanske jag inte var vacker i hans ögon. Och allting blir så ihoptrasslat. Och man vet varken ut eller in.
Men samtidigt positiv shit. =)
Helt depp är du ju inte iaf.
Jag lever och lever, och sysselsätter mig och umgås med folk och partar (:
men en del i lvet är ju inte detsamma nu, delar jag faktiskt inte ville förlora.
Var väldigt tankspridd igår
13 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/minouri/327818824/