November
Show more Wednesday 30 July 2008 photo 16/23
|
Evighetens dörr
En dörr av stål, omöjlig att forcera
En hög mur, enfärgad och färglös
Jag sitter helt tom, oförmögen att prestera
En dröm om en värld så glamourös
Denna dröm kan bli verklighet
Den är bara ett stenkast bort
Vad som döljer sig är det ingen som vet
Kanske ett liv i lyx och komfort?
En gammal man kommer fram till mig och säger:
'Jag vet vad som väntar bakom dörren där
Mitt råd är att du ska hålla dig borta från tjejer
Genom dörren bör du inte gå om du din frihet håller kär'
En avsaknad av ljus, mörkare än svart
Omöjligt att skilja natt ifrån dag
'Cogito, ergo sum' sade Rene Descartes
Men ju mer jag tänker, desto mer försvinner jag
Men så plötsligt syns en fackla i detta dunkla dis
En strimma hopp i den mörkaste stund
Garanterad trygghet, men till vilket pris?
Att bli släpad fram och tillbaka som en hund?
Lycka är det finaste som finns
Och lyckan står den djärve bi
Den fege stackaren är det ingen som minns
Så nu satsar jag allt på att du och jag ska bli vi
Jag står ändå vid dörren och tvekar
Hur ska jag veta vad som är bäst?
Fri i en svart tomhet som ekar
Eller fast i en värld av skratt och fest?
Jag står vid kanten av fru Fortunas damm
Och har bestämt mig för ett dopp
En lycka så genuin som det frommaste lamm
En känsla som genomborrar hela min kropp
Jag tänker: 'Detta är underbart!'
Jag vet att jag har gjort det förr
Men mitt liv får en ny start
Varje gång jag passerar Evighetens dörr
mth -08
En dörr av stål, omöjlig att forcera
En hög mur, enfärgad och färglös
Jag sitter helt tom, oförmögen att prestera
En dröm om en värld så glamourös
Denna dröm kan bli verklighet
Den är bara ett stenkast bort
Vad som döljer sig är det ingen som vet
Kanske ett liv i lyx och komfort?
En gammal man kommer fram till mig och säger:
'Jag vet vad som väntar bakom dörren där
Mitt råd är att du ska hålla dig borta från tjejer
Genom dörren bör du inte gå om du din frihet håller kär'
En avsaknad av ljus, mörkare än svart
Omöjligt att skilja natt ifrån dag
'Cogito, ergo sum' sade Rene Descartes
Men ju mer jag tänker, desto mer försvinner jag
Men så plötsligt syns en fackla i detta dunkla dis
En strimma hopp i den mörkaste stund
Garanterad trygghet, men till vilket pris?
Att bli släpad fram och tillbaka som en hund?
Lycka är det finaste som finns
Och lyckan står den djärve bi
Den fege stackaren är det ingen som minns
Så nu satsar jag allt på att du och jag ska bli vi
Jag står ändå vid dörren och tvekar
Hur ska jag veta vad som är bäst?
Fri i en svart tomhet som ekar
Eller fast i en värld av skratt och fest?
Jag står vid kanten av fru Fortunas damm
Och har bestämt mig för ett dopp
En lycka så genuin som det frommaste lamm
En känsla som genomborrar hela min kropp
Jag tänker: 'Detta är underbart!'
Jag vet att jag har gjort det förr
Men mitt liv får en ny start
Varje gång jag passerar Evighetens dörr
mth -08
Comment the photo
8 comments on this photo
Visa toppen
Show footer