November
Show more 
Wednesday 6 January 2010 photo 7/73
|
Att rida bakom hand
Men inte finns det väl westernhästar som går bakom hand?
Jodå! Okunniga ryttare som rider med alltför skarpa bett finns det gått om!
Citat från westernryttaren Staffan Ljunggren;
"Jag har träffat många ryttare med hästar som blivit framtunga på grund av att de går bakom hand och går alltför lågt med huvud och hals. Hästen bryter av vid manken och detta bidrar därigenom inte till hästens förmåga till samling. Hästarna har ofta för skarpa bett i förhållande till ryttarens nivå och ryttaren har också "ramat in" hästen för snävt i träningen. Hästarna försöker komma undan i ett lugnt "hörn" (bakom hand).
Det kan också yttra sig tvärtom, att de i vissa situationer försöker fly (vid galoppombyten och rundown exempelvis). Vad menar jag med "rama in" för snävt? Jo, det finns inget manöverutrymme för hästen när den ska svara på krav från ryttaren. Det finns ingen tid till egen tanke från hästens sida, att själv tänka ut hur den ska gör. Den upplever det som oerhört obehagligt att göra fel. Den blir många gånger straffad (med sporrar eller ryck i tygeln), inte korrigerad.
En gammal amerikansk tränare skrev någonstans att hästen måste känna att det är tillåtet att göra fel, men att den i grunden har ambitionen att göra rätt. Slutsatsen är att fel begås därför att ryttaren inte förberett ett moment tillräckligt, eller att förutsättningarna i övrigt gör att prestationen inte blir bra. Hästen gör aldrig fel. Den gör det som känns rätt för den just i den aktuella situationen som ryttaren har försatt den i. Även när hästen säger nej till en hjälp/begäran så är det ryttarens fel. Tydlighet, ledarskap eller andra faktorer spelar då in."
En korrekt form för en westernhäst ska vara att den bör inte bära öronen under manken, och den ska vara formad som en mjukt böjd banan i överlinjen, med ryggen som högsta punkt. Man ska helelr sällan elelr aldrig behöva ha kontakt med hästens mun på en westernhäst. Tanken är att man ska rida med blick, vikt och skänkel, och endast använda tyglarna i ledande syfte. Naturligtvis så måste man kunan ha kontakt om så krävs under utbildningsberioden, men hästen ska kunan bära sig själv utan stöd från ryttarens hand, och aldrig, aldrig hänga i tyglar elelr ligga på bettet, ens under utbildningsperioden.
Det kan också yttra sig tvärtom, att de i vissa situationer försöker fly (vid galoppombyten och rundown exempelvis). Vad menar jag med "rama in" för snävt? Jo, det finns inget manöverutrymme för hästen när den ska svara på krav från ryttaren. Det finns ingen tid till egen tanke från hästens sida, att själv tänka ut hur den ska gör. Den upplever det som oerhört obehagligt att göra fel. Den blir många gånger straffad (med sporrar eller ryck i tygeln), inte korrigerad.
En gammal amerikansk tränare skrev någonstans att hästen måste känna att det är tillåtet att göra fel, men att den i grunden har ambitionen att göra rätt. Slutsatsen är att fel begås därför att ryttaren inte förberett ett moment tillräckligt, eller att förutsättningarna i övrigt gör att prestationen inte blir bra. Hästen gör aldrig fel. Den gör det som känns rätt för den just i den aktuella situationen som ryttaren har försatt den i. Även när hästen säger nej till en hjälp/begäran så är det ryttarens fel. Tydlighet, ledarskap eller andra faktorer spelar då in."
Visa toppen
Show footer