Jag har varit på
kyrkogården i natt
- för att begrunda människoöden.
Bland gravvård och gropar
jag lekte tafatt,
för att minska respekten
för döden.

Då mötte jag där
en gammal man
- han satt där
så tankfull och stilla :
”För att vara så ung,
är din tanke grann,
och din dans inte så illa”.

Sedan började den gamle
småle mot mig-
och berätta om människoöden.
Om andra som slitit, släpat
och gnott
och blott ägt respekt för döden.

- Du är en av de få
som träffat mig,
som sett mig i månskenets glans.
Och kommer du närmare mig
nu min vän- du ser jag saknar
både horn och svans.

Jag gick sakta
mot gamlingen fram-
jag smekte tafatt hans hand.
” I natt är en glädjens natt,
min vän
du ska få skåda
ett sällsamt land”

Så såg jag plötsligt
i månenns sken,
en syn som jag ej kan glömma.
Ett land som var
så förunderligt skönt,
som man blott i drömmar
kan se.

Jag slöt mina ögon
för en kort sekund,
för att se detta land
med förunderlig fägring.
Då var det plötsligt
borta igen.
Var det en dröm -
vision eller hägring?

Så vände jag blicken
mot gamlingens plats,
min fråga kom plötsligt till korta.
För lika tyst, som han kom,
han försvann.
Ty plötsligt var gamlingen borta.

Ja, det var en förunderlig natt,
i månsken på kyrkogården.
Ofta går jag
till gamlingens plats,
där han berättade
om människoöden.
Jag minns också
gamlingens ord
” Behåll du respekt för döden”
-------------------

Annons

The photo has no tags

August 2012