Jag vet inte längre. Det känns som att varenda steg du tar får dig längre bort. Varenda blick du ger för dig närmare men ändå är du så långt borta. Du liksom . . . Jag vågar aldrig säga ifrån , du bara kommer & går! Du har själv erkännt att det finns andra som betyder mer,så du ser inte det jag ser. Går runt med ett hål i min själ,som att allting finns men ändå är osynligt .. Du ser inte det jag ser. Du känner inte känslan jag känner. Du kämpar inte för att bli av med vad jag tror varenda dag. Den känslan av att älska dig, bara att se dig får hela min själ att le. Men ibland, det är inte bara nu .. det har varit så länge, och jag måste säga ifrån nu ..Du kommer och går , som på ditt eget sätt.. Jag vet inte om du vet vad som är fel och vad som är rätt. Ibland tror jag du vill alla andras bästa men du ser inte hur du sårar de flesta.Du ser inte vissa personer som gråter bakom ett hörn varenda gång du har gått för att du ser inte hur du behandlar människor. Du säger att du älskar men jag undrar vad du önskar? Du säger att man är ditt allt - vad är då alla andra? Du säger det till henne,mig och dem .. Vad är det du menar? Vad är det mer du vill säga? Jag undrar om du verkligen älskar, eller om det är tomma ord det vill säga.. Men jag vet inte längre vad jag ska säga. . Du var en gång allting jag älska, men du försvann från dag till dag.. och jag undrar.. Kommer du länge till finnas kvar? för om inte du går din väg .. så gör jag Det är alltid dig jag har älskat, men jag undrar om jag verkligen kan hålla ut .. för att ständigt ljuga för sig själv,det är något som ger en skuld. . . .

Vem handlar detta om ?