July
Monday 18 February 2008 photo 12/17
|
Kap 5. En levande kärlek Bills POINT OF VIEW - Hon älskar dig! Jag ser min bror stå framför glasdörrarna med tårar i ögonen men arga ögonbryn. ”Hon älskar dig. Hon älskar dig. Hon älskar dig. ” Orden gick igenom mina tankar när jag samtidigt försökte få ett fast grepp om räcket , men gled.. ”Nej, inte nu! Det kan inte vara så. Kärleken ska inte få en att lämna, den ska få en att vilja vara kvar, jag vill vara kvar, få känna Louises armar omkring mig, hennes läppar, hennes andedräkt, hennes doft, hennes ögon, hålla hennes hand. Jag vill vara hennes igen. Kärleken ska få en stark. ” - Nej! Jag såg upp och kände Toms händer i mina armar. - Jag låter inte dig gå, sade han med tårarna rinnandes på kinderna. Jag log mot honom. Han drog upp mig med lättnad i ansiktet. - Vafan! sade Tom när vi låg på marken bredvid varandra. Du skrämde skiten ur mig .. du. - Jag menade aldrig , började jag. Att.. - Bill, sade han och såg på mig. Vi har allt i vårt liv nu. Vår dröm som vi kämpat för sedan vi var små, har blivit sann. Du borde göra som jag och låta tjejerna lägga sig vid dina fötter. - Tom, började jag. Jag .. - Och, sade han. Du har hittat tjejen som älskar dig. ”Älskar, Älskar . Kunde hon känna så?” - Tom, sade jag och suckade. Hon gick till tidningarna. - Det var inte hon, sade Tom. Och även om det hade varit så så ger man inte upp sin kärlek. - Du tror det, började jag. Jag vet att du vill försvara henne men .. - Nej Bill, sade Tom och kastade en tidning framför mig. Jag vet att det inte var hon. Jag såg på honom med stora ögon medan han letade upp en sida i tidningen och slog upp den framför mig. En bild på en tjej med brunt hår, bruna ögon, blek hy men hårt sminkat ansikte fanns med storbild på sidan. - Bills älskare, läste jag tyst. Lättnaden gick igenom mig. ”Det var inte hon. Ååh, älskade Louise. Jag visste att du aldrig skulle. Men..” - Men .. började jag. Ni två. - Bill, sade Tom och lade handen på min axel. Jag gick dit för att få henne att prata med dig. Jag vet hur du känner, du är inte som jag. Du söker kärlek, eller hur? Jag är din bror, jag skulle aldrig ta en brud du tycker om. Och hon skulle aldrig göra så mot dig. Tro mig. - Hon i 5:an då? skrattade jag och såg på min bror. - Haha, ett undantag, log Tom och kramade om mig. - Hur vet du ..? sade jag och såg ansträngt på honom. - För att du såg inte det jag såg i Louises ögon, svarade han avslappnat. - Hur vet du att jag känner samma sak? sade jag med besvikelse i rösten. *Knorr* Både jag och Tom vänder oss om och såg Louise framför oss med tårar i ögonen. - Det vet vi inte, sade hon tyst. Jag såg på henne , hennes ögon var röda och hon såg trött ut. Linjerna av mascara rann längs hennes ansikte och hennes ögon var fyllda med tårar. - Louise! Jag sprang fram till henne med tårar i mina ögon. Hon öppnade sina armar och grät ut. - Förlåt, viskade jag. Förlåt, förlåt, förlåt mig. - Jag , viskade hon tungt. Jag skulle aldrig göra så Bill. Och jag och Tom.. - Jag vet, viskade jag och höll om henne hårt intill mig. Jag vet. - Jag älskar dig, viskade hon. Jag släppte henne och såg på henne. Hennes gråtande ögon var öppna i en avslappnad och lycklig blick. Jag lade min hand i hennes hår och smekte hennes rygg, tryckte henne intill mig såg henne i ögonen och kysste henne. - Well, well, well , sade en hård röst. Vi tittar upp och ser Georg och Gustav stå bredvid oss. - Han ville inte lyda mitt råd, sade Tom och gav mig en flörtig min. Så han tog sitt eget. Dörren öppnades och in kom David. - Killar, skrek han. Ni har.. två veckors semester. - Va? sade Gustav och såg på ett leende på David. - Jo, sade han. Vi har fått en spelning här om 2 veckor. - Här? sade Louise och såg på honom. I Sverige? - Japp, sade han och såg tillbaka på killarna. Så.. vi tycker inte det är lönt att åka tillbaka till Tyskland för det, så vi tänkte ta det här? Vad säger ni om det? - Jag tror de blir alldeles perfekt för en av oss, sade Tom och log flörtigt mot mig och Bill. - Det här börjar påminna mig om dagen på terrassen och paret som had.. började Georg när de andra skrattade och hyschade åt honom. Jag såg på Louise som med ett rött ansikte log sitt största leende och såg på mig. ”Du & jag.tänkte jag. Två veckor. Du och jag tillsammans.” Jag drog upp henne i mina armar och snurrade omkring henne. - Två veckor, viskade jag. Du och jag. Hon log sitt blyga leende mot mig och kysste mig. - Shit! sade Louise plötsligt. - Vad? sade jag och såg oroligt på henne när hon började skratta. - Jag skulle hämtat Veronica på tågstationen för 2 timmar sedan. - Tågstationen? Sade Bill och kollade konstigt på mig. - Hon skulle träffa sin kusin i tyskland över helgen och .. hon .. men var tvungen att ta tåget och jag skulle möta henne och .. ! sade Louise stressat och började se sig omkring. - Jag kan gå och kolla om hon har kommit tillbaka, sade Tom och gick mot dörren. - Och hur skulle hon ta sig hit? sade jag och såg på honom med en retsam min. - Taxi? sade han och log. Kommentarer ifrån läsare av kapitel 5; Cecilia: MEER! Skriv meer snälla!? Nadja: Är den slut nu? ;O eller kommer det en fortsättning? Jag hoppas på mer! Din FF är skitbra! ;D
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 21 Feb 2008 16:16
kommer du på allting själv? :D
du är riktigt duktig på att skriva ska du veta.
du är riktigt duktig på att skriva ska du veta.
Missnorman
Thu 21 Feb 2008 16:17
haha, jaa. . jag kommer på allt själv, och jag vet det är helt fantasilöst men tack ändå:)<3
clarabirgell
Mon 18 Feb 2008 19:55
gahh,
jag säger ju det,
du är jättebra på det här,
fortsätt (: <3
jag säger ju det,
du är jättebra på det här,
fortsätt (: <3
Anonymous
Mon 18 Feb 2008 18:31
du måste skriva meeermeeer , längtar redan till nästa kapitel <3
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missnorman/166816356/
Visa toppen
Show footer