Monday 25 February 2008 photo 5/6
|
Okej, jag är sjukt ledsen allihopa! men jag mår inte bra idag och allt i mitt huvud står helt tyst! Allting står stilla , jag har ingenting att skriva ! men pga dem som verkligen längtar så mycket efter en historie så tänkte jag vänta på fortsättningen med bill&Louise och börja skriva den lilla historien om Tom&Veronica(: Så här är en mini mini mini mini del , men endast en början! Veronicas POINT OF VIEW Kap 1 . När vi stod där i dörren så kände jag bara hur adrenalinet gick igenom kroppen. Allas skrik fick en att bara hänga med i farten. Jag såg på Louise som stod och såg nervöst in mellan springan som stod öppen. Hon såg allvarlig ut. ”Men Louise, slappna av! ” Jag såg den vita kepsen titta fram och kände hur den varma känslan gick igenom kroppen på mig. Jag skrek, skrek och skrek! Jag bara hoppade upp och ner med fotot på Tokio Hotel i handen som jag tagit när jag såg dem live för första gången och bara skrek. Varenda känsla var fylld av lycka, adrenalin, tomhet men ändå helt fylld.. Varenda känsla var liksom.. hopp, kärlek, overklighet, avslappning, spänning och fjärilar i magen .. Det var.. som .. som i en dröm .. Ni vet , när man känner alla känslor men ändå känner man ingenting? Så känns det. Som att det omöjliga håller på att hända. Dörren öppnades fullt och jag fick syn på Georg, Gustav, Bill & Tom. Smällen när jag verkligen såg Tom kändes i hjärtat. Jag kastade mig över honom och försökte få hans uppmärksamhet. Han kanske kommer ihåg mig och tycker jag är intressant om jag snackar mycket. Då kanske han ber mig ta mig med sig!!! - Tom, du är helt otrolig på gitarr! Hörde jag hur jag sade nervöst. När man hör dig bör.. - Danke Schön, sade han och gav mig sitt kort med sin autograf på och vinkade så att jag skulle akta mig. Jag kände först hur snopen jag blev och hur hjärtat sjönk. Känslan av att bli dumpad och dissad. Sen kände jag hur besvikelsen kom över mig. ”Det skulle aldrig hända, bara se på dem .. Tom, Georg, Gustav och Bill. Det är klart att de aldrig skulle se någonting i oss. Mig .. Jag menar , det är dem .. Tokio Hotel, varenda person härinne drömmer om samma sak som jag. Ja, det är så det är .. Man lever i en omöjlig dröm. Lilla Veronica, vad tror du?” Tom Kaulitz. Hans miner, ögon, leende, ansikte, händer,rörelser, kläder .. varenda del av vad han gjorde gav en vibbar igenom kroppen. Fansen bara kastade sig över dem med presenter, ord, kramar, leenden och tårar. Detta var magiskt för oss alla. Vi stod kvar i timmar innan de sista fansen gick ut igenom dörren. Jag hade bara suttit och kollat på den tecknade killen. Han som inte verkade verklig.Tänk att han i ett flertal timmar bara suttit ett par meter framför mig! Jag hörde skrik ifrån fansen som sade hejdå till sina idoler som försvann upp för en trappa bakom dem. Vakterna började Knuffa på oss när vi hörde en röst ropa på tyska … - Vänta!
Annons
Comment the photo
Anonymous
Tue 26 Feb 2008 15:40
toooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooom mitt hjärta
clarabirgell
Mon 25 Feb 2008 21:24
jag vill oxå kunna skriva utan att allt blir fel ._.
du är fan bäst på det här,
du är fan bäst på det här,
Anonymous
Mon 25 Feb 2008 20:58
jaa, tack för du skrev , fucking bra är du på att skriva, lär mig hur du gör^^
Imagine-PEACE
Mon 25 Feb 2008 20:53
jaaaa, ännu meeer!!! me loooooooooooooooooove<333
btw, sry för en massa vokaler^^
btw, sry för en massa vokaler^^
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missnorman/170562433/