July
Thursday 28 February 2008 photo 3/42
|
AnnelieSofieeriksson This picture say more then a 1000 words , and one word. Is happiness Jag kommer ihåg första gången vi träffades , den 15 September.Du var ny i vår klass, men Jag hade varit sjuk i ett par dagar så jag hade inte träffat dig på samma dag som du börja,men kom tillbaka efter helgen och vi hade tema-veckor vilket jag inte hade någon aning om . Men vi skulle på en teater, och jag frågade alla "så, var är hon? Den nya?" och sen såg jag dig komma med Lotta,Anna&Linda. Jag gick lätt fram, log och räckte dig min hand. Du tog varmt emot och vi skrattade båda av pinsamhet. Vi började prata om Sandra, och sen efter bara 5 minuter hade vi öppnat oss för varandra så mycket att det var som att vi var bästa vänner. Vi satt på bussen , och jag kommer aldrig glömma de orden . Jag bryr mig inte om vad andra säger, jag har varit med om en del och jag dömmer inte människor . och jag kommer inte lämna dig Det var då jag kände att allt skulle bli. Jag hade gått ensam i mörkret så länge, jag hade ont i fötterna och var hungrig, uttorkad, jag frös, jag såg ingenting, visste inte vart jag var påväg och vad jag letade efter. Plötsligt var du där, och du kom med en lysande lampa, varma kläder, skor , mat & kallt vatten. Du kom med en hjälpande hand. Du kom med styrka, du var den som fick att inte lägga sig ner på marken tills man svälte till döds. Jag såg inte vägen jag gick på, jag pratade med mig själv som att allt var ett pussel, eftersom jag visste att mitt hjärta saknade en pusselbit, men då kom du .. Du kom och satte den pusselbiten i hjärtat. Du helade mitt liv igen. Jag hade varit ensam, ändå var jag på alla ställen. Jag delade mig själv i bitar vart jag än gick, det skulle ta evigheter att hitta alla delar av mig. varenda pusselbit hade smullats sönder. Ändå gick du bakom mig, osynlig men med händerna fulla.. Du tänkte inte låta mig förstöra mig själv, utan istället tänkte du hålla ihop mig. Du kom Sofie, du gav mig tillbaka mitt liv. Direkt när vi lärt känna varandra, visste vi att vi inte kunde vara utan varandra. Fick jag svårt att andas, fanns du där direkt med syre. Slutade jag tro, stod du där tills jag började tro igen. Om jag klagade, fick du mig att vara glad för det jag har kvar. Om jag mådde dåligt, var du där och delade det med mig, du gjorde allt för att jag ska må bra. Tiden gick, och för varenda dag blev vår vänskap starkare. Vi skrattade åt ingenting, det var lycka när vi var med varandra! Precis så är det fortfarande! om vi bråkar, så gör vi det som systrar. Vi skriker och slår nästan på varandra, sen skrattar vi och kramar om varandra. Vi vet att vi bara vill varandras bästa. Ååh, sofie . Du är som en syster , vi är precis som varandra. Haha, du är min lilla snookie .. Hahaha .. Att du har blivit en del av mitt liv, är en gåva från ovan. Mina föräldrar, säger själv att du är en person som jag alltid behövt. & så är det. Du är den jag letat efter. Om jag inte gått igenom det som hänt i mitt liv, hade vår vänskap ' kanske inte funnits idag. Så Sofie.. För varenda sorgsna del som hänt i mitt liv ' , det är jag glad för. Det förde mig till dig. Och din styrka, självsäkerhet & vänskap fick mig till den jag är. Du är verkligen allt en vän ska ha, och då menar jag verkligen allt! Även när vi försöker leka sura "Vi kan inte sitta på No;n Louise.." "Meh, fyfan vad du är taskig" "hahahahaha" Det går inte! Du är ren lycka! Du har blivit som Adam, du har blivit mina hjärteslag. Oavsett vad jag går, så kommer jag alltid finnas med dig! Oavsett va det gäller, så är det dig jag kan vända mig till. När någonting är fel, antingen i dig eller mig , ' så känner vi det. Vi är varandra, våra själar hör ihop! När problemen finns, så är du den enda jag kan tänka mig att vända mig till eftersom du är den enda jag kan lita på. Som förstår mig. Lilla vackra, underbara, roliga,söta,otroliga,obeskrivliga,självsäkra, ' helt fantastiska Sofie. Min bästa vän, kan du fatta det? Min bästa vän! Du är min bästa vän! Jag kommer aldrig släppa dig! Du vet att jag alltid finns här. ' Och jag hoppas du vet, ' att jag är så otroligt glad över att du finns hos mig . ' så glad över, att du har förts till mig ' min ängel , ' du är den som alltid kommer ha en plats i mitt hjärta. ' oavsett hur du kommer se ut, oavsett vad som händer ' , oavsett vilka misstag . så kommer jag alltid stå vid din sida. Din insida, är det viktigaste för mitt hjärta. ' Varenda misstag & problem som finns ' varenda sak i våra liv , löser vi tillsammans ' för tillsammans, klarar vi allt! Att vara utan dig, en dag. ' känns helt tomt. Utan dig är ett hål i vardagen , i hjärtat ' i livet. Utan dig är jag bara tomhet. När vi skrattar tillsammans , tänker jag alltid ' Jag är så glad att vi har varandra! Oavsett om tårar eller skratt kommer fram ' sitter jag alltid med en öppen hand. Du , har alltid varit så jävla stark. ' Det var du som fick mig att gå på riktig mark. Det går inte att förklara, hela du är styrka. Jag älskar hela dig, inte bara ditt utseende , ' utan din personlighet gör dig hel! Ditt leende är mitt solsken. & som de säger, efter regn kommer solsken . ' Du lyser upp min dag oavett hur jag mår! & du gjorde så att solen kom skinande när det regnade som mest. Jag bara önskar, att du kunde se dig själv med mina ögon, ' Då kanske du skulle kunna förstå till en liten del, av hur mycket jag älskar dig ' hur mycket du betyder för mig. Du har kanske inte mitt hjärta , ' men om du skulle kunna se med mina ögon, kanske du skulle kunna förstå ' lyckan av att vänskapen nått oss två! Du är som min syster , släpper aldrig taget om dig! Utan dig , hade jag aldrig klarat mig . ' Jag släpper aldrig dig. Den 15 September 2007 , vårt datum! I 169 dagar, har vår vänskap hållt. & längre än så ska det bli! AnnelieSofieeriksson(LL)AaseLouiseNorman Jag älskar dig<3
Annons
Comment the photo
erikssonsofie
Thu 28 Feb 2008 15:21
Aldrig trodde jag att jag skulle sluta leta efter den perfekt vännen.
Ända sen jag var liten levde jag bara på avundsjuka. Avundsjuka på min syster”s ”perfekta” liv. Jag tyckte hon hade allt man kunde önska sig, en bästa vän, de bästa vännerna, de perfekta. Nästan varenda dag som gick kom det nya svikelser från de som kallade sig, ’mina bästa vänner’. Osäkerheten fanns där varenda dag. Osäkerheten om det var mig det var fel på, eller om det var jag som gjorde fel. När sjunde klass kom började allting kännas perfekt. Jag hade allt man kunde önska sig. De bästa vännerna som fanns och en pojkvän, bättre än allt annat. Efter en lång tid förändrades allt och alla. Alla gjorde misstag hela tiden. Såklart så var det jag som gjorde världen’s största misstag. Tillslut orkade jag inte mer. Jag bestämde mig för att lämna skiten och göra det som va bäst för mig själv och alla andra. Jag flyttade, hamnade på ny skola i en helt annan kommun. I den nya klassen kändes allt så deppigt och tråkigt. Känslan av att jag verkligen inte passade in var stor. Efter ungefär en vecka kom hon. En underbart trevlig och vacker tjej. Hennes namn var Louise, Aase Louise Norman. Redan sen första gången vi träffades visste vi båda att detta var början på något nytt, något speciellt. En sån där perfekt dag som hade allt. Sol, varmt och Louise. Det var första gången vi träffades, när vi satt på en buss och pratade om allt som gick att prata om. Bara jag tänker tillbaks på det blir jag varm i hela kroppen av lycka. Jag kände redan då att det var början på något nytt jag aldrig hade varit med om, eller något jag aldrig någonsin hade haft. Det var bara helt perfekt. Aldrig i hela mitt liv har jag träffat någon så söt, vacker, trevlig, omtänksam och underbar. Hon är verkligen den djupaste och bästa personen jag har mött i hela mitt liv. Jag har aldrig mött någon som har så mycket gemensamt som jag. Under alla dessa år, har ingen fått mig må så bra och älskvärd som hon. Hon var den första som fått mig att tänka på annat än det negativa. Jag har aldrig trott att den perfekta vännen fanns. Jag kan säga att inte ens tusen ord kan förklara henne. Att se henne så deprimerad och ledsen får mig känna mig så värdelös och ohjälpsam. Jag kan inget annat än trösta henne. Även fast det inte hjälper, så hoppas jag hon vet att jag finns här alltid och att jag offrar allt för hon ska må bra. Jag kan offra mitt liv för henne utan att tveka för en sekund. Ni skulle bara veta så mycket hon har gjort för mig och hur mycket hon har förändrat i mitt liv på bara så kort tid. Jag kan lova att jag kommer ihåg varenda sekund med henne. Hon är som en syster för mig, fast tajtare. Hon är den ända som jag kan gråta ut hos utan att skämmas eller känna mig värdelös. Hon har allt, hon kan allt, hon vet allt, hon är allt. Att hon fortfarande klarar livet efter allt hon har varit med in, det kan jag inte förstå. Att en människa kan vara så stark är ofattbart. Om någon hade frågat mig vem jag skulle vilja vara, så hade mitt svar blivit Louise innan någon ens hade hunnit räkna till en sekund. Att kunna snacka med en person om exakt allt utan att skämmas känns så perfekt. Som henne’s pappa en gång sa;
”Äkta vänskap skiljs aldrig åt ”. När han sa det dära, kollade båda på varandra och tänkte exakt samma sak. Jag glömmer aldrig den gången. Jag svek henne en gång. Det är något jag skulle göra allt få göra det ogjort. Men det går inte. Det kändes som jag sänkte hennes självförtroende helt. Jag kände mig så värdelös. Bara jag tänker tillbaka på det känns det som en stor klump i magen av ångest. Förlåt en sista gång. Att vara kär i fel person är skit. Det vet både hon och jag. Vi är båda med om samma sak. Aldrig trodde jag att det skulle göra så stor skillnad att bara gråta ut. Det är som om man släpper något inombords som man har döljt i evigheter. Att gråta ut när man verkligen behöver det, gjorde jag aldrig innan. Jag insåg inte att man faktiskt behöver att gråta ut ibland för att må bra. Det var hon som fick mig att inse det. Jag hade aldrig klarat mig utan henne, ärligt talat. Jag hade nog inte ens varit vid liv idag om jag inte hade haft henne. Det är jag säker på. Tillsammans kan vi vara allt som går att vara. Glada, ledsna, flummiga, deppiga, lyckliga osv. Varenda sekund tillsammans med henne är guld värd. En som kan läsa en utantill utan man ens öppnar munnen, det är otroligt. Så mycket man gjorde för popularitet. Nu bryr man sig ens inte om det längre. Hon lärde mig att det finns så mycket annat att tänka på. Att för första gången få känna sig älskad på riktigt, det är en obeskrivlig känsla. Vi tar oss igenom allting, vad det än är. & skolan ska vi inte ens börja prata om, men vi klarar det ändå. Vår humor är nog inte heller många som förstår. Det räcker vi kollar på varandra så kan vi båda börja asflabba åt absolut ingenting. I vilket fall som helst så är denna lilla flickan allt i mitt liv. Något som jag har sökt och väntat på i hela mitt liv. Det finns inga ord för varken hennes personlighet eller utseende. Jag tröttnar aldrig på att beskriva henne. Hon är ett annat ord för perfekt, fast bättre. Varenda gång jag ser henne lyser hon upp min dag, min värld. Hon klev in i mitt liv när det var som mörkast. Som ett ljus. Innan hon kom in i mitt liv, var världen som en mörk verklighet. Hon kom som en sol när det som mest behövdes. Hon får mig att känna mig speciell och behövd. Hon och hennes familj är helt underbar. Tillsammans med dom känner jag mig som en i familjen, varesig dom vill eller inte. Det bästa av allt; Hon vet att jag älskar henne, mest. Men jag slutar aldrig påminna henne för varje dag som går, så hon aldrig glömmer.
Ända sen jag var liten levde jag bara på avundsjuka. Avundsjuka på min syster”s ”perfekta” liv. Jag tyckte hon hade allt man kunde önska sig, en bästa vän, de bästa vännerna, de perfekta. Nästan varenda dag som gick kom det nya svikelser från de som kallade sig, ’mina bästa vänner’. Osäkerheten fanns där varenda dag. Osäkerheten om det var mig det var fel på, eller om det var jag som gjorde fel. När sjunde klass kom började allting kännas perfekt. Jag hade allt man kunde önska sig. De bästa vännerna som fanns och en pojkvän, bättre än allt annat. Efter en lång tid förändrades allt och alla. Alla gjorde misstag hela tiden. Såklart så var det jag som gjorde världen’s största misstag. Tillslut orkade jag inte mer. Jag bestämde mig för att lämna skiten och göra det som va bäst för mig själv och alla andra. Jag flyttade, hamnade på ny skola i en helt annan kommun. I den nya klassen kändes allt så deppigt och tråkigt. Känslan av att jag verkligen inte passade in var stor. Efter ungefär en vecka kom hon. En underbart trevlig och vacker tjej. Hennes namn var Louise, Aase Louise Norman. Redan sen första gången vi träffades visste vi båda att detta var början på något nytt, något speciellt. En sån där perfekt dag som hade allt. Sol, varmt och Louise. Det var första gången vi träffades, när vi satt på en buss och pratade om allt som gick att prata om. Bara jag tänker tillbaks på det blir jag varm i hela kroppen av lycka. Jag kände redan då att det var början på något nytt jag aldrig hade varit med om, eller något jag aldrig någonsin hade haft. Det var bara helt perfekt. Aldrig i hela mitt liv har jag träffat någon så söt, vacker, trevlig, omtänksam och underbar. Hon är verkligen den djupaste och bästa personen jag har mött i hela mitt liv. Jag har aldrig mött någon som har så mycket gemensamt som jag. Under alla dessa år, har ingen fått mig må så bra och älskvärd som hon. Hon var den första som fått mig att tänka på annat än det negativa. Jag har aldrig trott att den perfekta vännen fanns. Jag kan säga att inte ens tusen ord kan förklara henne. Att se henne så deprimerad och ledsen får mig känna mig så värdelös och ohjälpsam. Jag kan inget annat än trösta henne. Även fast det inte hjälper, så hoppas jag hon vet att jag finns här alltid och att jag offrar allt för hon ska må bra. Jag kan offra mitt liv för henne utan att tveka för en sekund. Ni skulle bara veta så mycket hon har gjort för mig och hur mycket hon har förändrat i mitt liv på bara så kort tid. Jag kan lova att jag kommer ihåg varenda sekund med henne. Hon är som en syster för mig, fast tajtare. Hon är den ända som jag kan gråta ut hos utan att skämmas eller känna mig värdelös. Hon har allt, hon kan allt, hon vet allt, hon är allt. Att hon fortfarande klarar livet efter allt hon har varit med in, det kan jag inte förstå. Att en människa kan vara så stark är ofattbart. Om någon hade frågat mig vem jag skulle vilja vara, så hade mitt svar blivit Louise innan någon ens hade hunnit räkna till en sekund. Att kunna snacka med en person om exakt allt utan att skämmas känns så perfekt. Som henne’s pappa en gång sa;
”Äkta vänskap skiljs aldrig åt ”. När han sa det dära, kollade båda på varandra och tänkte exakt samma sak. Jag glömmer aldrig den gången. Jag svek henne en gång. Det är något jag skulle göra allt få göra det ogjort. Men det går inte. Det kändes som jag sänkte hennes självförtroende helt. Jag kände mig så värdelös. Bara jag tänker tillbaka på det känns det som en stor klump i magen av ångest. Förlåt en sista gång. Att vara kär i fel person är skit. Det vet både hon och jag. Vi är båda med om samma sak. Aldrig trodde jag att det skulle göra så stor skillnad att bara gråta ut. Det är som om man släpper något inombords som man har döljt i evigheter. Att gråta ut när man verkligen behöver det, gjorde jag aldrig innan. Jag insåg inte att man faktiskt behöver att gråta ut ibland för att må bra. Det var hon som fick mig att inse det. Jag hade aldrig klarat mig utan henne, ärligt talat. Jag hade nog inte ens varit vid liv idag om jag inte hade haft henne. Det är jag säker på. Tillsammans kan vi vara allt som går att vara. Glada, ledsna, flummiga, deppiga, lyckliga osv. Varenda sekund tillsammans med henne är guld värd. En som kan läsa en utantill utan man ens öppnar munnen, det är otroligt. Så mycket man gjorde för popularitet. Nu bryr man sig ens inte om det längre. Hon lärde mig att det finns så mycket annat att tänka på. Att för första gången få känna sig älskad på riktigt, det är en obeskrivlig känsla. Vi tar oss igenom allting, vad det än är. & skolan ska vi inte ens börja prata om, men vi klarar det ändå. Vår humor är nog inte heller många som förstår. Det räcker vi kollar på varandra så kan vi båda börja asflabba åt absolut ingenting. I vilket fall som helst så är denna lilla flickan allt i mitt liv. Något som jag har sökt och väntat på i hela mitt liv. Det finns inga ord för varken hennes personlighet eller utseende. Jag tröttnar aldrig på att beskriva henne. Hon är ett annat ord för perfekt, fast bättre. Varenda gång jag ser henne lyser hon upp min dag, min värld. Hon klev in i mitt liv när det var som mörkast. Som ett ljus. Innan hon kom in i mitt liv, var världen som en mörk verklighet. Hon kom som en sol när det som mest behövdes. Hon får mig att känna mig speciell och behövd. Hon och hennes familj är helt underbar. Tillsammans med dom känner jag mig som en i familjen, varesig dom vill eller inte. Det bästa av allt; Hon vet att jag älskar henne, mest. Men jag slutar aldrig påminna henne för varje dag som går, så hon aldrig glömmer.
1 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/missnorman/171631337/
Visa toppen
Show footer