Ni vuxna som hela tiden tror ni vet så mycket. Ni som säger att livet är precis som på er tid. Ni som hela tiden ser verkligheten. Varför gör ni ingenting åt det? Ni lärare som får höra om ny mobbing varenda dag. Varför blundar ni för det som sårar mig och alla andra varenda dag? Om ni hela tiden får stå upp med tjejer som snackar skit , tjejer som bråkar varför tar ni inte upp det i "samlevnad" eller någonting. Eller bara tar dagar och tar åsikter ifrån personer först i hela klassen och sen en och en? Hör hur livet är , skolan och personer och fritid? Hur är verkligheten? Ni vuxna som hela tiden läser om våldtäkter, droger och slagsmål mellan olika personer. Ni som ser fulla tonåringar varenda helg &&' får höra om höga tonåringar och deras vänner. Varför gör ni inget? Ni föräldrar som följer med era döttrar/söner till begravningar till vänner som tagit självmord. Ser ni inte ärren i deras hjärtan? Ser ni inte ärren på deras armar och kroppar? Ser ni inte deras tårar? Ni föräldrar som hela tiden hör era barn gråta sig själv till sömns, varför ser ni inte tårarna? Ni föräldrar vars döttrar eller söner tar självmord, varför går ni inte runt och gör någonting åt verkligheten? Ni föräldrar vars barn hela tiden försöker ta självmord, varför sätter ni inte barnet i säkerhet? Varför gör ni ingenting åt den sorgen man bär? Ni vuxna som ser mobbing. Varför ger ni inte gemenskap? Varför gör ni ingenting åt verkligheten?

Annons

The photo has no tags

February 2012