juli
måndag 31 mars 2008 bild 11/15
|
Text skriven av; Alex. "Eatmypain" @ bdb.
You are all that matters<3
Din hälsa. Ditt liv. Viktigast.
Bara du blir frisk. Bara du kan få stå på scen igen och sjunga. Då blir jag glad.
Jag behöver
inte se dig, men jag vill. Jag vill bara kunna veta att han är lycklig
och kan sjunga igen. Jag bryr mig inte om alla er egofans som bara
tänker på er själva. Utan Bill, ingen Tokio Hotel. Got it? Det är inte
så att han valde att få en cysta på stämbanden. Idioter. Hur tänker
många egentligen? Är inte Bill viktigare än en jävla konsert? Eller ni
skyller allt på den stackars killen nu? Hur stora fans är ni
egentligen? Hur mycket lägger ni på att stötta den personen som nog är
den som är mest besviken? Hur kan ni ens bli sura och irriterade? Hur kan ni ens våga skylla
på bandet? När dem ställer sig och med skam och besvikelsen i ryggen
och säger att allt är inställt när den som är mest ledsen är sjuk och
inte kan sjunga?
Bill vill
sjunga. Bill skulle sjunga även om han var sjuk. Han skulle göra det
för oss. Han skulle göra det för han älskar det han gör. Han aldrig
svikit oss i ett läge och när det uppstår en katastrof som denna så
vänder ni honom ryggen och kallar han saker? Tror ni
ens han ville ha det? Tror ni han ville bli opererad och inte kunna
sjunga på evigheter? Nu står han inte där för oss längre. Nu är det våran tur.
Och ni som inte orkar är fan inga fans. Ni har inte orken att stå där
för en person som stått där för oss i alla dagar. Var är skillnaden på
fans och fans egentligen?! Dem kräver inget av oss
men vi kräver fan för mycket av dem. Och när dem inte kan finnas där så
flippar alla ut. Ta det lugnt egentligen.
Nu är det vi som måste visa vad vi går för. Vi som ska stå där och visa vårat stöd.
Konserten kommer att komma. Sen när blev det sagt att det inte kommer
hända? Herregud. Låt oss inte svika honom nu och inte senare heller.
Palla att ni dessutom ska skylla på att
" ni har redan sett dem och ni förstår inte hur vi känner "
In
my ass att vi gör. Kanske till och med mer. Så bara för att vi redan
har sett dem så känner vi inte samma sorg för Bill och för konserten.
Det låter helt galet. Det är ju samma person vi bryr oss om. Samma idol
som många av oss har. Det är ju ett starkt bevis på att Bill inte är
lika viktig som en jävla konsert. Bästa konserten i erat liv,kanske.
Men dö. Utan Bill blir det aldrig någon konsert. Och
att gå omkring och deppa sönder er gör inte saken bättre. Stötta honom
med att skriva ett mejl eller något annat istället för att ligga på
sängen och gråta. Jag kan inte säga något om operationen för jag vet
verkligen ingenting om sådant, men jag hoppas för allt jag kan att hans
röst kommer vara bra igen. Ibland får man tänka på Bill istället för på
sig själv. För han är inte värd detta. Och han vill inte detta heller.
Herregud. Och att bara börja skylla på honom. Tänk på honom. Think outside the box för helvete.
Bättre
att han försvinner in i vila ett par månader. Helt och hållet. Och
sedan kommer tillbaka och kan sjunga igen. Så att han kan vara lycklig.
Jag blir lycklig bara av att han är okej. För han betyder mer än många
andra.
Men
våga inte komma och säga till mig att jag inte förstår hur ni känner
för jag har exakt samma känslor och känner exakt samma sorg för Bill.
Att man har sett dem innan gör fan ingen jävla skillnad. Så det så. Vi är lika mänskliga som er för fan.
You give me the strenght to keep believe <3
Palla att ni dessutom ska skylla på att
" ni har redan sett dem och ni förstår inte hur vi känner "
In my ass att vi gör. Kanske till och med mer. Så bara för att vi redan har sett dem så känner vi inte samma sorg för Bill och för konserten. Det låter helt galet. Det är ju samma person vi bryr oss om. Samma idol som många av oss har. Det är ju ett starkt bevis på att Bill inte är lika viktig som en jävla konsert. Bästa konserten i erat liv,kanske. Men dö. Utan Bill blir det aldrig någon konsert. Och att gå omkring och deppa sönder er gör inte saken bättre. Stötta honom med att skriva ett mejl eller något annat istället för att ligga på sängen och gråta. Jag kan inte säga något om operationen för jag vet verkligen ingenting om sådant, men jag hoppas för allt jag kan att hans röst kommer vara bra igen. Ibland får man tänka på Bill istället för på sig själv. För han är inte värd detta. Och han vill inte detta heller. Herregud. Och att bara börja skylla på honom. Tänk på honom. Think outside the box för helvete.
Bättre att han försvinner in i vila ett par månader. Helt och hållet. Och sedan kommer tillbaka och kan sjunga igen. Så att han kan vara lycklig. Jag blir lycklig bara av att han är okej. För han betyder mer än många andra.
Men våga inte komma och säga till mig att jag inte förstår hur ni känner för jag har exakt samma känslor och känner exakt samma sorg för Bill. Att man har sett dem innan gör fan ingen jävla skillnad. Så det så. Vi är lika mänskliga som er för fan.
Kommentera bilden
ere ok om jag tar den?? skriver ju såklart vem som skrivit den in the first place^^
2 kommentarer på denna bild
Direktlänk:
http://dayviews.com/missnorman/187023766/
Visa toppen
Visa sidfoten