Vet du vad han skrev i brevet?
Jo..
Han skrev att han varit och hämtat ut den ljusa kostymen du bad om.
Du planerade din egen begravning.
Jag undrar hur de känns ..
Att veta att man ska dö, att bara ligga där och tänka
"Om detta är sista gången jag vaknar, så vill jag att du ska veta att jag älskar dig".
Du sa att du vill inte ha något sorgsen begravning, du ville ha en glad.
en positiv, precis som du var..
En begravning av lätthet av att du inte längre lider, en lätthet av att mamma vakar över sin dotter och sin älskade man, en begravning av saknad och kärlek. Av lyckan som finns kvar efter dig.
Så han hämtade ut en ljus kostym idag, precis som han lovat dig.
Och en ljus sommarklänning till er älskade dotter.
Han försöker att inte gråta, vet att du har det bra.
men saknaden finns ändå kvar.
Var det verkligen dags att gå?
Det är helt sinnessjukt ändå..
Var vi redo att släppa och låta dig gå?
Jag stod inte dig nära, det säger jag inte.
Men tankarna på att inte glada Lina kommer och ler i Höllviken längre strör sig.
Alla snackar om dig som att alla var bästa vän med dig, men jag vet att det inte är så.
Vi fåtal personer kände verkligen dig.
Kanske inte jag, men en del jag vet.
Jag tänker inte gå på begravningen, men jag vet att det blir vackert.
Ännu ett vackert minne du gjort efter dig själv.
Hoppas du vet, att vi alla saknar dig.

Annons

Bilden saknar taggar

februari 2012