July
Friday 5 December 2008 photo 1/2
|
Varje gång jag vaknar så vill jag egentligen krypa ihop under detvarma täcket igen och aldrig sätta min fot i den skolan igen, Känslornasom kryper inom en varenda gång man är påväg, det är som att hela jagskriker "STOPP, DU BEHÖVER INTE GÅ DIT" men samtidigt så är det någotsom alltid får mig att fortsätta gå dit. Och jag tror jag har insettatt det är tjejerna i min klass som får mig att gå dit varje dag.Tjejerna som varenda gång möter mig med ett leende, en kram och enklapp på axeln." Heeeeeei Louise" och en värmande blick. Jag pratarinte om allihopa, eftersom man inte kommer överens med alla. MenKarolina,Johanna,Sofia,Fanny & Sara - 5 tjejer som mött mig varendadag i snart 9 år och sett mig på alla sätt som jag kan vara mentillslut tyckt om mig precis som jag är. Tiderna har varit så konstigai mitt liv men de har aldrig, tydligt vecklat för mig. Att få möta demvarje dag och känna deras värme och stöttande av att bara vara i minnärhet är mer tacksamt än jag någonsin visat för dem. De lyssnar alltidpå mig och stöttar mig i veckor med mina problem, i skolan och hemma.De är alltid där, och jag har aldrig visat tacksamhet. Men ni 5 tjejerska veta att varenda steg ni tar tar jag tillsammans med er, varendasekund med er är jag tacksam för. Jag kommer alltid finnas för er, ävenom vi slutar skolan snart så kommer jag hålla kontakten med er och jagkommer göra mitt bästa för att visa mitt stöd för er, jag ska försökavara där lika mycket som ni har varit där för mig. Jag kommer alltidvara här, när ni än behöver mig. Glöm aldrig det tjejer(LL)
& ett stort tack. För allt .. (LL)
& ett stort tack. För allt .. (LL)
Visa toppen
Show footer