En man hade en dröm. Han drömde att han promenerade längs stranden med vår Herre. Över himlen flammade scener ur hans liv. För varje scen, noterade han två par fotspår i sanden. Ett par som tillhörde honom själv och ett par som tillhörde Vår Herre.

När den sista scenen av hans liv passerade framför honom, såg han tillbaka på spåren i sanden. Han märkte då att det vid flera ställen längs livsstigen endast fanns ett par spår. Han noterade också att detta inträffade vid de svåraste och sorgligaste stunderna i livet.

Detta bekymrade honom och han frågade Vår Herre: "Du har sagt att du skulle följa mig hela vägen livet. Men jag har märkt att under de svåraste stunderna i livet så är det bara ett par fotspår i sanden. Jag förstår inte varför du övergav mig när jag som mest behövde dig" Vår Herre svarade: "Min käre son, jag skulle aldrig lämna dig. Under tider av prövning och lidanden, när du hade det som svårast, och då du bara ser ett par spår i sanden. Det var då jag bar dig."

Annons

The photo has no tags

February 2012