January
Tuesday 1 June 2010 photo 2/2
|
Jag är nästan alltid rädd. För det mesta på kvällnarna..
Ligger i sängen, skakar av rädsla och vill skrika och gråta av förtvivlan!
Jag blir mest rädd när folk pratar om livet och döden.
Jag klarar inte av sådant! Jag får panik ångest då..
Jag har varit så här sen jag var 5-6 år? Det är jätte jobbigt.
När jag var yngre så skrek jag alltid på mamma som om kniven satt i mig när jag började tänka för mycket..
Haha, så jag sov hos mamma tills jag blev 10.. ganska patetiskt..
Men jag kan inte roför det. Jag blir verkligen livrädd!
Nu har jag slutat skirka men jag blir fortfarande rädd..
Ibland så undrar jag vad som kommer hända med mig när jag ska flytta hemifrån och ska bo själv?
Kommer jag att fortsätta skrika och gråta av rädsla?
Är det här ett normalt beteende?
Jag kan komma på mig själv när jag sitter och tänker på min framtid, skolan, vänner och familjen.. Sen helt plötsligt så börjar jag tänka på när mitt liv tar sitt slut, vad blir då av med mig?
Jag blir livrädd då.
När jag var yngre så fick jag alltid panik, varje kväll..
Sedan för något år sedan så fick jag den bara någon gång i månaden. Men nu är den tillbaks igen..
Nu kommer paniken minst 2 gånger i veckan!
Hur ska jag göra för att undvika paniken? Jag mår verkligen dåligt av den..
Det kanske är därför jag har ont i magen hela tilden?
Jag hatar när min mamma frågar mig hur livet är, för jag kan aldrig rikligt svara.
Säger alltid att det är ok elr att det funkar.
Varför är jag sån här? Varför blev jag sån här?
Hjälp?
Ligger i sängen, skakar av rädsla och vill skrika och gråta av förtvivlan!
Jag blir mest rädd när folk pratar om livet och döden.
Jag klarar inte av sådant! Jag får panik ångest då..
Jag har varit så här sen jag var 5-6 år? Det är jätte jobbigt.
När jag var yngre så skrek jag alltid på mamma som om kniven satt i mig när jag började tänka för mycket..
Haha, så jag sov hos mamma tills jag blev 10.. ganska patetiskt..
Men jag kan inte roför det. Jag blir verkligen livrädd!
Nu har jag slutat skirka men jag blir fortfarande rädd..
Ibland så undrar jag vad som kommer hända med mig när jag ska flytta hemifrån och ska bo själv?
Kommer jag att fortsätta skrika och gråta av rädsla?
Är det här ett normalt beteende?
Jag kan komma på mig själv när jag sitter och tänker på min framtid, skolan, vänner och familjen.. Sen helt plötsligt så börjar jag tänka på när mitt liv tar sitt slut, vad blir då av med mig?
Jag blir livrädd då.
När jag var yngre så fick jag alltid panik, varje kväll..
Sedan för något år sedan så fick jag den bara någon gång i månaden. Men nu är den tillbaks igen..
Nu kommer paniken minst 2 gånger i veckan!
Hur ska jag göra för att undvika paniken? Jag mår verkligen dåligt av den..
Det kanske är därför jag har ont i magen hela tilden?
Jag hatar när min mamma frågar mig hur livet är, för jag kan aldrig rikligt svara.
Säger alltid att det är ok elr att det funkar.
Varför är jag sån här? Varför blev jag sån här?
Hjälp?
Comment the photo
När du sover själv måste du helt enkelt sluta tänka så som du gör.
Jag vill verkligen sluta tänka så men den tanken kan kma ibland ><
Vet att det e jättesvårt har själv det problemet att jag tänker på framtiden osv.Men finns för dig iaf,vill inte att du ska må dåligt :c <3
Har liksom tänkt så i drygt 10 år.. Men tack ändå<3
du kanske bara är rädd för framtiden?
1. fantisera om ett framtida jobb som du vill göra (t.e.x. fantisera att du står på en scen, publiken skriker och du spelar din favorit låt)
2. lägg dig på en spikmatta (funkar faktist :o)
3. även i de svårste stunderna så tänk på saker som brukar göra dig glad.
och såklart har du ju antingen mig eller dina vänner som kommer ta hand om dig<3
15 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/misteorcore/459903272/
Visa toppen
Show footer