Tuesday 22 September 2009 photo 1/1
|
Saknar min kamera som ligger i Falun i sin ensamhet. Får komma ihåg att ta med den när jag ska dit den 8e oktober.
Gillar mitt hår som fan, men skulle nästan vilja förenkla det så att jag kan sköta det själv. I sådana fall kommer jag bara behålla längre hår uppe på huvudet så att jag kan raka sidorna när håret blir för långt. Man märker så fort när håret växer om det är kort!
Och jag har ingen som helst lust att behöva gå till frisören varannan vecka >__< det räcker bra med att jag måste bleka sidorna så ofta. :P
Idag ska jag och träffa Tezzla, trevligt med lite sällskap. :)
Hon är med i High School Musical på Göta Lejon så jag ska gå på premiären på lördag! Fett niz!
Jag känner mig hemma här i Stockholm. Även om jag har en fruktansvärt härlig känsla som gör att jag helt klart skulle kuna flytta vart som helst i världen om det skulle dyka upp en möjlighet. Jag känner mig taggad att utforska!
Samtidigt är jag väldigt delad. Vad vet jag om framtiden egentligen? Skulle kunna tippa på ungefär precis ingenting. Jag vet därför inte om jag borde sitta snällt och vänta på något som kanske aldrig kommer att inträffa, eller bara försöka komma över det och nöja mig med något halvdant.
När man har fått smak på det allra bästa vill man helst inte behöva nöja sig med något mediokert.
Jag vet inte hur jag ska relatera till saker. Jag tvingar mig in i situationer som jag inte vill vara i, bara för att något annat råkar ha hamnat i fel tillfälle. Inte för att jag vill, inte för att jag ens är redo. Bara för att kanske, kanske få känna åtminstone en tiondel av det jag kände förut.
Hela den situationen skulle nog också vara mycket mer greppbar ju längre bort ifrån sverige jag är. Ju krångligare det är att ta sig hit, ju dyrare det blir att få vara nära, ju enklare blir det nog att tvinga sig själv att glömma.
Så mycket tankar, så lite att göra något åt.
Nu ska jag ut och söka lite jobb innan fikat med Tezzla.
Jag vill arbeta och slita. Ha ett mål med min existens, känna att jag bidrar till mig själv och andra. Jag behöver lite rutin på mitt liv igen.
Ekonomi, något jag inte haft på riktigt på nästan ett år.
Livet blir fruktansvärt tungt och svårt när man tänker på mycket.
Därför försöker jag att inte göra det.
jag tar dagarna som de kommer, planerar inte en vecka i förväg.
Jag anstränger mig. Jag fixar och donar och roddar mitt alldeles egna liv.
Snälla, kan du inte se att jag blivit den du alltid sett bakom all bitterhet. Jag har blivit mig själv.
Tänk inte så mycket.
Gillar mitt hår som fan, men skulle nästan vilja förenkla det så att jag kan sköta det själv. I sådana fall kommer jag bara behålla längre hår uppe på huvudet så att jag kan raka sidorna när håret blir för långt. Man märker så fort när håret växer om det är kort!
Och jag har ingen som helst lust att behöva gå till frisören varannan vecka >__< det räcker bra med att jag måste bleka sidorna så ofta. :P
Idag ska jag och träffa Tezzla, trevligt med lite sällskap. :)
Hon är med i High School Musical på Göta Lejon så jag ska gå på premiären på lördag! Fett niz!
Jag känner mig hemma här i Stockholm. Även om jag har en fruktansvärt härlig känsla som gör att jag helt klart skulle kuna flytta vart som helst i världen om det skulle dyka upp en möjlighet. Jag känner mig taggad att utforska!
Samtidigt är jag väldigt delad. Vad vet jag om framtiden egentligen? Skulle kunna tippa på ungefär precis ingenting. Jag vet därför inte om jag borde sitta snällt och vänta på något som kanske aldrig kommer att inträffa, eller bara försöka komma över det och nöja mig med något halvdant.
När man har fått smak på det allra bästa vill man helst inte behöva nöja sig med något mediokert.
Jag vet inte hur jag ska relatera till saker. Jag tvingar mig in i situationer som jag inte vill vara i, bara för att något annat råkar ha hamnat i fel tillfälle. Inte för att jag vill, inte för att jag ens är redo. Bara för att kanske, kanske få känna åtminstone en tiondel av det jag kände förut.
Hela den situationen skulle nog också vara mycket mer greppbar ju längre bort ifrån sverige jag är. Ju krångligare det är att ta sig hit, ju dyrare det blir att få vara nära, ju enklare blir det nog att tvinga sig själv att glömma.
Så mycket tankar, så lite att göra något åt.
Nu ska jag ut och söka lite jobb innan fikat med Tezzla.
Jag vill arbeta och slita. Ha ett mål med min existens, känna att jag bidrar till mig själv och andra. Jag behöver lite rutin på mitt liv igen.
Ekonomi, något jag inte haft på riktigt på nästan ett år.
Livet blir fruktansvärt tungt och svårt när man tänker på mycket.
Därför försöker jag att inte göra det.
jag tar dagarna som de kommer, planerar inte en vecka i förväg.
Jag anstränger mig. Jag fixar och donar och roddar mitt alldeles egna liv.
Snälla, kan du inte se att jag blivit den du alltid sett bakom all bitterhet. Jag har blivit mig själv.
Tänk inte så mycket.
Comment the photo
drop that..
men iaf! Lev inte i det förgångna utan lev för framtiden! och vem vet, ibland kan det mest otippade hända!..med risk för hjärnskador och bilbatterier som dör.. Stor kram på dig vännen.
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mjaou-san/411544419/