''Jag är fast,

I denna historia som spelas,

Upp framför mina ögon,

Det svider att se,

Men det är inte det att den går om och om igen,

Men att jag inte får vara med.

I det som kallas mitt liv.

Jag står vid sidan och skriver ner,

Vad jag ska minnas.

Då det är det som skadar mig.

Jag vill inte vara med,

Men jag vill kunna hjälpa,

Den svaga i min berättelse.

Jag tar mig upp på senen,

Och tar form till huvudkaraktären.

Jag blir den som alla ser.

Jag blir han ni väntade på,

Jag blev det som var menat att bli.

Min egna saga.

I min seger,

I min ära.

Så lyckas jag hjälpa dig,

Och hon som även ser upp till mig.

Men jag förlorar något viktigt.

Mitt lilla nothäfte,

Det som görs så jag minns.

Nu virrar jag runt och undrar,

Vem är jag?

Vem är du?

syns vi igen?

I tvivlan,

Och i smärta,

Så vänder jag mig undan världen.

Och ser att jag var aldrig menad för huvudrollen,

Jag skulle aldrig visat mig där uppe.

Jag maskerar mig med kappa och hjälm.

Och återvänder till det jag tror var jag.

Nu så beundrar jag sagan som jag forsätter att skriva.

Det jag aldrig blir klar med,

Men ni ser den maskerade varelsen varje dag.

Han som står och dokumenterar.

Sitt eget liv,

Ur en tredje persons syn...''

Annons

The photo has no tags

June 2011