Thursday 3 December 2009 photo 2/5
![]() ![]() ![]() |
Jag sitter framåtlutad över telefonens ljus.
Läser ditt meddelande om och om igen.
Bilens lyckta lyser upp min bänk vid gamla skolan.
Jag förlorade ett val, en tanke om blått existens.
Nu är det inget val längre, utan ett svar.
Död mans väg framför fötterna I denna vintervilla.
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar, på andra sidan glaset är bara min skugga.
Du minns inte mig så väl, eller hur vännen?
Mina händer har frusit och handskarna är fulla med frost.
stövlarna fortsätter framåt igenom den kristall klara snön.
Vinden har tagit tag om min kappas silvriga kedjor.
Jag försökte lita på andra människor just då.
Men det är alla mot alla i Sveriges gator.
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar, på andra sidan glaset är bara min skugga.
Du minns inte mig så väl, eller hur älskade?
Gatuhörnets lampa blinkar förbrilt i ångest och hopp.
För att få leva en natt till innan januari.
I meller tid så ser jag inte skillnad.
På äkta, sann vilja och på ryktets stora vackra lögn.
Jag tar mig ner till sjön, vår gamla brygga.
Kängorna går sakta ner på den frusna ytans djup.
10 meter ut i vattnets vinter brister det för mig.
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar, på andra sidan glaset är bara min skugga.
Du minns inte mig så väl, eller hur vännen?
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar inte, du står på andra sidan isen.
Du kanske minns mig ändå idag, min kära vän..
Läser ditt meddelande om och om igen.
Bilens lyckta lyser upp min bänk vid gamla skolan.
Jag förlorade ett val, en tanke om blått existens.
Nu är det inget val längre, utan ett svar.
Död mans väg framför fötterna I denna vintervilla.
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar, på andra sidan glaset är bara min skugga.
Du minns inte mig så väl, eller hur vännen?
Mina händer har frusit och handskarna är fulla med frost.
stövlarna fortsätter framåt igenom den kristall klara snön.
Vinden har tagit tag om min kappas silvriga kedjor.
Jag försökte lita på andra människor just då.
Men det är alla mot alla i Sveriges gator.
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar, på andra sidan glaset är bara min skugga.
Du minns inte mig så väl, eller hur älskade?
Gatuhörnets lampa blinkar förbrilt i ångest och hopp.
För att få leva en natt till innan januari.
I meller tid så ser jag inte skillnad.
På äkta, sann vilja och på ryktets stora vackra lögn.
Jag tar mig ner till sjön, vår gamla brygga.
Kängorna går sakta ner på den frusna ytans djup.
10 meter ut i vattnets vinter brister det för mig.
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar, på andra sidan glaset är bara min skugga.
Du minns inte mig så väl, eller hur vännen?
Skenet bedrar när jag ser lyktans ljus mot gatan.
Vem kunde tro att jag skulle gå ner igen?
Jag minns än idag vårt första möte vid bussen.
Jag minns ångan från dina läppar och frusna tåren i ögat.
Än idag, så är det inprintat i asfalten.
Skenet bedrar inte, du står på andra sidan isen.
Du kanske minns mig ändå idag, min kära vän..