Thursday 1 July 2010 photo 1/4
![]() ![]() ![]() |
En röst talar till mig i låg ton.
Viden tar tag om trädkronorna och vattnets yta speglas
Jag vet inte hur länge jag sitter i min egna lilla värld,
Innan tempot av musiken börjar dunka.
Sakta men säkert börjar det slå i takten av mitt hjärta.
Jag sluter mina ögon och känner mig fri.
Min ögon öppnas mot skyn,
Den klara blåa skyn.
Jag ser ner mot vågorna och förstår.
Att spelet jag försökte spela med dig, jag vann det inte.
Eller hur?
Så försiktigt reser jag mig upp, tittar en sista gång ner innan jag går.
En röst talar till mig i låg ton.
Jag ler för mig själv och fortsätter..
När du väl upptäckte kedjan och nyckeln.
Så var det för sent.
jag var borta.
Annons