1SHvkeI1KIa9SzKkYtFmhE

Drastiska förändringar bringar lycka,
Till dem som inte väntade sig något,
I retur.
Och tiden kommer rinna iväg,
Allt mer och mer på små saker,
Som vi aldrig trodde från första början.
Och med ett lugn som aldrig förr,
Ställer jag mig på kanten av världen.
För att se bortom det oändliga.

Jag stirrar ut från glaset och ser knappt en meter utanför.
Dig på sidan om andas lätt emot rutan.
Och den så klara genomskinliga spegeln immar igen.
Med enkla rörelser skriver jag ditt namn vid dina läppar.
Du är fin, du vet det eller hur?

Klockan har tagit en paus från världen.
Och du & jag lever i en oändlighet,
Som vi aldrig förstod,
Inte innan det var för sent.
håll min hand, kan du inte det?

Ovanpå snö täcket läggs en varm hand.
Och försiktigt drar jag upp fingrarna med handflata emot mig.
För att se den frusna nu vita handen.
Och efter några få sekunder,
Rinner vattnet längst armen.
Låt oss sova, älskade du.

Jag vill så gärna se dig nu,
Efter all den tid vi har varit ifrån varandra.
Jag vill inte fråga samma sak av dig.
Men,
Kan du hålla om mig en stund.
Kan jag få vara hos dig en sekund?
Varför frågar jag, kanske ett måste..

Annons

The photo has no tags

June 2011