Friday 17 December 2010 photo 1/2
|
http://open.spotify.com/track/1zA1xc9CxnJj1Wn5HlSq6k
För få ord talas ifrån mina läppar,
Till och med jag börjar förstå.
Ensamheten tär något fruktansvärt,
På en redan allt för svag kropp.
Trött blick ut över det få saker jag lever för,
Orkar jag ta mig igenom dagen som kommer?
Frågade jag mig en gång.
Samma fråga ställdes över 1825 dagar.
varje dag.
Min kropp värker något fruktansvärt,
Utan att jag riktigt förstår varför.
Och osäker som jag är finner jag tröst vid.
Tonernas svaga ljud.
Gitarrer spelas tyst bakom mina öron.
En vilja att somna är stor.
Men jag lovade en vän,
Att hålla kvar det som en dröm.
Min spegelbild är inte sig lik längre,
Känner du igen mig?
Jag finner inga bra anledningar.
Att berätta för de få saker.
Jag lever för.
Förlåt..
Annons