- Skriver av mig lite känner att det behövs.
Första gången jag såg dig äcklades jag och tänkte vafan håller jag på med? Ångrade alla sms och samtal jag haft med dig det kändes fel, Jag stannade kvar för jag ville glömma mitt förflutna förhållande och senare stannade jag för att jag tyckte synd om dig. Du hade ju börjar utveckla känslor. Jag tröttnade på dig och ville bli av med dej fast inte vår vänskap. Så jag försökte men du gav dig inte, du kämpade för du ville ha mig. Jag hade strax därefter utvecklat en slags vänskap fast med mer starka känslor inblandade med dig och jag fortsatte att kämpa på även fast det kändes fel, jag hade märkt att mina känslor blivit rätt starka för dig. Jag fruktade egentligen att bli kär igen. Ville inte gå igenom samma skit men du öppna mitt hjärta igen och jag börja älska dig. Vi hade det bra. Trodde jag iallafall, vet inte hur du kände för mig faktiskt. För efter ett tag börja killen jag älska försvinna. Det var som om han dog. Jag saknade han och killen som ersatte honom var inte någon bra kille. Han hade ingen respekt för mig och tyckte han kunde behandla mig hur som helst. Jag tillät det för jag tänkte snart kommer väl min pojkvän tillbaka han som gjorde allt för mig , han som fick mej att le varje dag han som fick mig att inse att alla killar var inte likadana. Jag väntade och ett tag höll jag på att förlora vem jag var. Jag var inte samma lyckliga, glada och självsäkra tjejen längre. Du tog min pojkvän och du fick mig att förlora mig själv. Efter all skit jag stod ut med för killen jag älskade så sen bara lämnar du mig? Du lämna mig när jag verkligen behövde dig. Du lovade att du aldrig skulle vara den som lämna , du sa att du älskade mig men hur kan man bara glömma en person man nu påstår sig älska?

Annons

The photo has no tags

May 2020