Friday 19 June 2015 photo 1/1
|
Du kämpade tappert, min Kära, men nu orkade Du inte mer. Fredagen den 19 juni somnade Du in för att aldrig vakna igen, och mitt hjärta blöder. Du var så mager och trött men nu har Du inte ont längre, även om min själ smärtar och vrider sig av sorg.
Men. Vid livets ände finns en bro, har jag hört. Vid den finns vackra vårvarma skogar och ängar, perfekta för en liten hund att springa och leka i. Där kan Du, frisk och kry igen, rusa runt i grönskan och sniffa på allt Du vill.
I slutet klarade Du varken av att få ner leverpastej, pannkakor eller kycklingfilé, men här har Du fått aptiten åter, som den matglada spaniel Du är, och kan äta vad Du vill. Vänta på mig där vid brons fina marker, för en dag kommer Du höra min röst ropa Ditt namn. Vid bron sitter jag på huk och Du rusar in i min famn. Igen får jag begrava ansiktet i Din mjuka päls. Igen får jag känna Din villkorslösa kärlek och Du får känna min. Igen är vi Tillsammans, och Tillsammans korsar vi bron för att aldrig mer vara ifrån varandra.
Annons