Folk tenderar till att bli rätt oroliga när jag krampar och de inte känner mig eller sett de innan så nu kan Kiwi berätta att det är nått som jag har ;) så kanske dom inte ringer ambulansen i onödan ^^

Frågan är bara om de märker texten eller om de är för koncentrerade på dig. Sedan så tror jag det är många som inte förstår att du inte behöver en ambulans när du krampar även om det framgår att du har en krampsjukdom. Folk är nog inte så insatta i det. Men bra ändå. :)

Det har du nog helt rätt i X) Men, man kan ju hoppas att det hjälper något och visar att det är något jag har iaf, kanske blir folk lite mindre oroliga om de vet att sjukdomen är utredd än att de kanske tror att man bara plötsligt föll ihop. Om de läser texten då X) Annars har jag en liten bricka med mig när jag går ute också där det just står att de inte ska ringa ambulans, bara om jag inte andas, utan ringa Patrik istället, funkar oftast :P

Ah vilken smart bricka! :D

Eller hur! Det är många som sagt att den varit bra :) ibland har jag inte hunnit mer än ropa att jag håller på att få ett krampanfall, till ofta en främling, innan jag faller i backen och kastar då min bricka till dem. Där står det att jag har krampsjukdom, att det inte är farligt och bara ringa ambulans om jag inte andas, plus Patriks nummer och att man ska ringa honom ^^ och alla hittills har sagt att det varit väldigt hjälpsamt :)

Sjukt bra! :D En sån borde alla med krampsjukdomar ha. :) Det är nog väldigt tacksamt för de som ska försöka hjälpa dig för det ser ju rätt läskigt ut när folk faller ihop och krampar. Det ser ju ofta värre ut än det ofta är. :)

Det tror jag med :) nog lätt att bli lite skärrad och inte veta vad man ska göra samtidigt som man vill göra något.
Precis, ögon som rullar bak, man tuggar fradga och kroppen rycker och har sig, det är nog lite läskigt men själv är man ju så borta att man oftast inte är speciellt medveten om nått, så som regel gör det ju inte ont eller så, det är ju mer efteråt, som man har ont, och när det vart mycket kramper i magen kan man få galla i munnen och må ganska illa >_<

Jo precis. Jag har faktiskt aldrig sett en människa krampa på riktigt. Däremot katt med epilepsianfall. Annars så är det jag som stått för kramperna de två gånger jag svimmat. X)

Inte jag heller, eller ja, inspelade anfall har jag sett. Oj! Ja men då vet du hur det känns X) vad fick dig att svimma och sen krampa?

Första gången var det en tidig morgon, andra gången var det brist på sömn, vätska, näring samt ett fall i gatan. X)

Första gången var hemma hos mina föräldrar när jag fortfarande bodde där. Gick upp "tidigt" klockan var väl åtta. :P för att tömma kattlådan. Kände mig lite svimfärdig men det gick över. Blev törstig, tog glas och läsk, satte mig i soffan, farsan var vaken och låg i sin soffa. Jag tog flaskan, men började må lite kasst igen så ställde tillbaka den på bordet och han höra farsan fråga "Hur är det?" Nästa jag hörde var att han vrålade efter min morsa, och då låg jag ju så klart på golvet. :P Han vände på mig och jag sa ordagrant "Vad fan gör du?" Varpå han svarade "Vänder på dig, du svimma!" Enligt honom gjorde jag en piruett från soffan. :P Jag slog i bakhuvudet i träarmstödet, snurrade ett halvt varv och SPLATT! Spräckte överläppen i golvet. :P Har än idag en synlig ärrknöl där. Men tror att man lätt missar den för att den sitter precis där ringen i underläppen går mot överläppen. :P Farsan sa att jag hade krampat, men varken jag eller morsan trodde honom. ;)

Andra gången var på ett konvent i Uppsala. Var där med min första pojkvän och det var sista dagen. Har alltid varit kass på att äta, dricka och sova på konvent och sista dagen så skulle vi gå och äta på MC Donalds. Han skulle av någon dum anledning bära mig dit i famnen och han hade sina platåboots på sig så han var 201 cm lång. :P Han snubbla så klart när han skulle ner för trottoarkanten och föll rakt över mig som föll rätt i gatan. X) Gjorde ont som satan (slog inte i huvudet i alla fall) men jag var snabbt på fötter igen. Han skrapade knät så det blödde en del. Hann väl gå två meter innan jag säger att jag måste sätta mig ner en stund. Så vi sätter oss på trottoarkanten och straxt efter säger jag att "Jag tror att jag svimmar nu". Sedan hade jag trillat åt sidan som om jag lagt mig ner, men straxt efter det så blev jag blekare än vanligt, stel som en pinne, ögonen flög upp så bara ögonvitorna syntes, munnen var lite öppen och så började jag krampa loss. Hann vakna i tid för att avboka ambulansen i alla fall. ;)

Ojoj! Tror jag har hört om det innan, hur man kan få kramper av för lite mat och sömn. Också av hög feber tror jag. Men tur du inte slog dig värre även om din piruett hemma gav ett bestående ärr. Det är lite lustigt, trots att jag har så mycket anfall har jag inte fått några bestående skador, mest blåmärken men det läker ju ändå ganska fort ;) jag hoppas du klarar dig från sånt i framtiden! :)

Jo jag kan ha skrivit om det i PM när du och jag började skriva. :)

Eller så har jag inte sagt det till dig tidigare. Minns inte. X)

Min bror svimmade ofta när han var ung och växte. Men han har aldrig skadat sig. X)

Tror inte du skrivit om det innan, så skriv på! Oj! Stackarn :/ tur han inte gjorde sig illa! Sen är det väl ofta så ändå att när man svimmar blir man mjuk i kroppen, musklerna slappnar av, och då tenderar man till att skada sig mindre :)

Jo, men han menade på att han aldrig skadat sig trots att han svimmat lite här och där (badrum, dike, affär som exempel) medans jag spräckte överläppen på första försöket. :P

Du är helt enkelt skickligare! ;)

Eller hur! ;) Min mamma brukar köra på "Du ska ju alltid vara så märkvärdig..." när jag lyckas med saker de inte lyckats med. ;)

Hahaha XD