February
Tuesday 19 January 2016 photo 1/1
|
Ja, idag satsade jag på att bli en del av landskapet. Var ute med Kiwi när jag trillade ihop i ett krampanfall ute i snön och det var ju mer eller mindre snöstorm så man blev rätt snabbt översnöad. Det är en liten balansgång, efter en kramp måste jag ju ligga ner ett tag för att inte svimma eller krampa igen men kan säga att det blir kallt rätt fort när man ligger i snön. Tur jag har Kiwi, hon låg brevid mig och gav lite värme. Sen, nog lite för fort, fick jag ta mig upp, och tur också att jag har min käpp, hade aldrig kommit upp utan den, eller hem för den delen. Att pulsa i snö efter ett krampanfall kan inte rekomenderas, men vi kämpade och trillade oss framåt.
När vi kom till till hus så öppnade en äldre herre som jag brukar heja på när jag går med hunden sin dörr, han hade sätt hur jag kämpade och gick dåligt. Så jag fick komma in och värma mig lite på hans hall golv, himla snällt men sen ville han vara lite mer snäll än jag riktigt kände mig bekväm med, han började dra in Kiwi i huset, vilket hon verkligen inte ville, satte klorna i golvet och vägrade, och prata om att jag skulle bäddas ner i sängen, och fick med bomull i huvet övertyga honom om att jag klarade mig fint, att nej tack det är bra. Så kom vi därifrån och kämpade oss hemåt, vilket blev tyngre och tyngre. Men så var vi hemma! Helt slut, och tårarna bara rann av någon anledning. Och förstås, jag hade kämpat för mycket, så det blev ett anfall till. Men inne den här gången i alla fall. Sen vart jag helpaj, sov resten av dagen och min fina granne hjälpte mig ta ut Kiwi på eftermiddagspromenad. Jag gillar snön men den komplicerar saker när man har min typ av sjukdom...
Annons
Visa toppen
Show footer