*Suckar* Fattar inte varför det aldrig ska kunna funka någon gång... Allt skiter sig bara hela tiden känns det som. Känns ibland som att man är helt ensam i världen och att det inte finns en enda jävel som kan tänka sig att göra något för att underlätta... Ja vet det är egoistiskt, för ja vet att det finns en som gör allt han kan för att underlätta, samtidigt som han försker ta tag i sig själv. Älskar honom för det, min Andreas Andersson <3. Men ibland räcker det helt enkelt inte, allt är så himla besvärligt och omständigt. Önskar ja hade ett eget ställe att gå till, och bara spela musik på högsta volym i båda öronen utan att tänka alls... Men det har ja inte, så ja får väl fortsätta som vanligt, bita mig i tungan och svälja det ja vill säga. För gör ja inte det kommer bara fler må dåligt, och varför ska andra må dåligt för att ja gör det. Ja menar, ja klarar mig alltid... Tror ja... Kanske...

Tack, Samma =)

Tack.. Och samma tillbaka =)

<3

Finns nog inget du kan göra, så grubbla inte på det, se till att ta hand om dig själv istället. =)

Man kan ju hoppas... Ha vart ganska mycket nu det sista... Behöver lite space, får nästan psykisk klaustrofobi här ibland... Men vet inte vad ja kan göra åt det...

Kan inte ens tänka mig hur ont det måste göra att inse att en person man tror bryr sig och som betyder hur mycket som helst inte gör det. Hoppas det löser sig gför dig!

Äh jag är van. Det kanske låter hemskt att säga men jag är faktiskt det. Jag börjar ge upp detta med att lita på någon. Eller öppna upp mig och berätta hur man känner sig. Hur många är det egentligen som bryr sig när dem frågar "Hur mår du?" och hur många svarar ärligt att man har sömn och ätproblem? Man svarar väl som alltid "det är bra" eller "det funkar". Sjukt är det!

Vet vad du menar, folk frågar av artighet utan att ens riktigt lyssna på svaret, sen ljuger dom, går bakom ryggen på en, är otrogen eller liknande, sen räknar dom med att man ska ställa upp i vått och tort utan att vara beredda att ge nått alls illbaka... Undra på att man inte orkar lixom :s

Exakt det där är väl vad det handlar om i detta tillfälle. Förutom direkt otrohet då. Men det har jag varit med om förut efter 5 år tillsammans med en tjej. Lätt att lita på någon efter det... Och inte hjälper det att släktingar och före detta vänner går bakom ryggen på en heller för att jag alltid valt att gå min egen väg.

Ok. Sen är det ingen som fattar varför man mår skit. Man får bara hörat att "Det går över", "Det är sånt man får vänja sig vid" eller värst av allt "ryck upp dig". Det där med att vänner och familj snakar bakom ryggen känner ja igen. Min egen far och en del av mina syskon gör det för jämnan, man blir så jävla ledsen när dom sitter och smilar falskt, och sen kryper det fram från annat håll vad dom egentligen tycker...

Ja det där med "ryck upp dig" "klipp dig och skaffa ett jobb" hatar jag. Iofs så hatar jag när folk säger att det går över också. Det fattar väl jag också att det gör någon gång. Men jag kan inte se framåt. Det blir iaf aldrig som man tänkt sig. Och det låter lite som att det är ungefär samma sak vi tänker på fast mor och syster i mitt fall då. Eller ja.. hela morsans sida av släkten. Men det som gjorde mest ont var när kusin som jag sett som min bror sen jag föddes ungefär var otrogen med tjejen min.. under 6 månaders tid. Lite för mycket info men skönt att skriva av sig lite med nån som är trevlig bara.

Förstår dig, var samma här dock ingen ja kände som exet hade ihop det med, lärde känna henne efteråt och är ganska bra vän med henne nu iofs, men förstår att det är skönt att berätta om det, spec för någon som lyssnar och kan förstå lite iaf hur det känns. Det värsta tycker ja nästan är falskheten och lögnerna. om man är otrogen en gång och står för det är en sak, alla gör vi misstag, men när man systematiskt ljuger och smyger bakom ryggen på en gör det ycket ondare tycker jag. det är inte bara egoistiskt och elakt, det är även en total brist på respekt. Hade troligen fortfarande gjort jävligt ont, men om han varit ärlig direkt så kanske det kunnat fått ett värdigt slut och inte en lika stor knäck i tron på mänskligheten...

Ja det värsta var väl inte att det hände (även om det såklart inte var kul) utan det värsta var ju precis som du säger lögnerna. Och känslan av att det pågick under så sjukt lång tid. Och ja alla gör vi misstag och snesteg (till och med jag) men är man ärlig så är det ju en helt annan sak. Och hur många har egentligen respekt för varandra idag? 99% gör allting för egen vinning bara. Och det där med värdigt slut håller jag med om. Hade hon (eller han) sagt som det varit från början så hade det inte varit några problem alls...

Nä precis, finns ju inget som säger att man inte kan få känslor för någon annan och tröttna på den man är tillsammans med, men då att ljuga om det istället för att stå för det och säga som det är, är jävligt fegt och rent ut sagt förjävligt. Jag märkte ju att han hade mindre och mindre intresse för mig, vi hade nästan inget sexliv på slutet, och jag frågade gång efter annan om han tröttnat, men han nekade hela tiden till det, ja försökte vränga mig ut och in för att vara till lags, men till slut orkade ja inte mer utan hittade en annan och gjorde slut, först ett halvår senare fick ja det bekräftat hur det var. Han hade tagit in den han var otrogen med i min lägenhet och i det närmaste ignorerat mig när hon var där, FAST ja tyckte det var skitjobbigt att ha henne där pga det, men gick med på det för hans skull och det visste han... Så jaa, ja vet hur det är att bli totalblåst och grundligt sårad... Men dum som man är ställer ja fortfarande upp trots allt han gjort mig...

Exakt! Men har man tröttnat så är det bäst att vara ärlig om det också. Ärlighet varar alltid längst! Detta är en av anledningarna att jag inte kan ljuga.. eller visst jag kan väl säga att jag aldrig kört för fort till farsan t.ex. Även fast man kör som en idiot ibland. Men aldrig att jag skulle säga något oärligt bara för att glädja någon annan. Frågar någon mig vad jag tycker om en tröja, maträtt, frisyr så svarar jag så ärligt jag kan också. Och det låter ungefär som vi varit med om samma saker.. låter som vi båda är för godtrogna. Men det ska jag lära mig nu. Att människor är dumma i huvudet (ja jag drar alla över en kam) tills dem bevisat motsatsen. Som t.ex. du gjort. Och jag sa upp kontakten helt med henne för ungefär 1.5 år sen. Inte pratat med henne sen dess. Lämnade allt och flyttade från staden och alla jag kände för att kunna glömma.

Det är snarare tvärt om med mig, skiter typ totalt i vad ja själv vill och sätter andra före mig själv, tycker det är viktigare, även dom som sårat mig, mår skit om ja säger nej eller säger ifrån. Bara det att man orkar ju inte i längden. Verkar som om människor som vill ha hjälp eller mår dåligt och vill att man ska ställa upp dras till mig (inget mot dig nu alltså, tycker bara det är skönt med någon som fattar) Försöker alltid göra folk nöjda, men känns som att det alltid slutar med motsatsen :S Fattar inte varför det är sådan skillnad på folk och folk, jag är oftast den som folk tänker på sist, om det inte behövs pengar, nån stan att ta vägen eller dom mår skit :s

Det där sista du skrev är precis som denna tjejen jag träffade.. och dum som jag är faller jag åter igen för det. Jag är för snäll för mitt eget bästa.. och sätter alltid dem jag tycker om (eller ja tyckte om är det väl nu) i första hand.. ställer upp på precis allt och blir utnyttjad.. Och det slutar alltid med motsatsen. Dubbelbestraffning är precis vad det är. Man gör som de säger och får iaf skit tillbaka. Och gör man det inte så får man skit för det också. Och det är verkligen skillnad på folk och folk. Ta t.ex dig och henne (bara för att ta ett snabbt exempel) Du säger inte att du förstår precis allt jag säger eller så alls men är lika trevlig och lyssnar ändå. Och det är det som jag är lite chockad över. Att någon helt random person bara lyssnar och skriver med en.. de flesta (om inte alla) brukar väl snäsa av en med ett "jaha" eller något sånt.

Jo det kan ja hålla med om, man vet inte riktigt om man vågar skriva nästan, för man är rädd att folk ska tycka man lägger sig i, inte har med det att göra (kan ju undra varför dom lägger upp det här då iofs) eller tar illa upp eller så. Men ja är lite sån, att om ja kan hjälpa så gör ja det så gott det går, oavsett om ja känner personen i fråga, för ja vet hur det är att känna sig ensam i hela världen och må skit. Och ja vet hur mycket det betyder att bara vå "gnälla av sig" för någon som verkligen fattar. Dessutom får ja ju ofta "belöning" för mödan också i och med det att jag har någon som delar mina erfarenheter. Vilka ja inte önskar NÅGON att uppleva, i alla fall inte ensam om ja kan göra nått åt det.

Till mig kan du skriva vad fasen du vill iaf. Så länge det är ärligt! Jag tycker om att lyssna jag med. Det är skönt att dela sina sorger med någon som faktiskt vet hur det är att må dåligt själv. Även om jag precis som du inte önskar att någon mådde dåligt. Och just nu är det ju sådär! Att jag känner mig som världens minsta och ensammaste människa. Det känns som alla vänder en ryggen och lyssnar på tjejen också.. som får mig att verka skyldig! Tur att jag har 1 som litar på mig iaf.. som aldrig gjort mig illa. Och det där med belöning är intressant. Så känner jag också! Man känner liksom att man inte är så ensam som man tror. Och det är alltid bättre att "gråta en skvätt" med någon som förstår än att gråta själv. Tycker jag iaf!

Ja det har du väldigt rätt i alltihop. Fattar inte varför folk inte kan skaffa sig en egen uppattning istället för att lyssna på all skit andra häver ur sig. Jag kan också prata om folk, men inte annat än sanningen, och ja skulle aldrig säga nått som kan förstöra en relation eller rykte. Ja anser att så länge det är sant så är det inte skitsnacka, och som sagt sprider ja inte ut saker som kan ha negativ inverkan på personers liv.

Folk borde ju vänta med att skaffa sig en uppfattning till dem hört bådas version av vad som hänt också. Men det visar ju bara åter igen på vilka idioter det finns här ute. Och idioter är inte värda att lägga tid på. Mer än att knäcka dem (vilket inte är något problem om man skulle vilja) när dem beter sig illa. Och att säga sanningen är aldrig skitsnack! Det förstår jag inte var folk har fått det ifrån. Och det där med att förstöra en relation, hur menar du då? Skulle du aldrig säga till din bästa vän om du visste att hans eller hennes partner var otrogen?

Jo det hade ja nog gjort, men... Svårt att förklara hur ja menar... Men typ, massa negativa saker som personen gjort tidigare, som kanske inte egentligen har med förhållandet att göra, men ändå skulle kunna påverka hur man ser på pesonen... Saker som man får ta reda på själv lixom. Men om en annan person tar upp saker en tredje har gjort kan ja prata om den, Men bara om saker den första personen redan vet eller liknande saker... Vet inte om du fattar vad ja menar men...

Aha! Då är jag precis med vad du menar (tror jag). Och jag känner samma sak. Jag låter folk få en egen uppfattning om dem jag umgås med. Men sen är det väl självklart att jag kan berätta vissa saker innan någon ska träffa någon jag känner (om de inte träffats förut) så att man inte råkar ta upp något känsligt ämne eller så. Det värsta som finns är helt enkelt när folk pratar bakom ryggen. Det är ungefär så du menar om jag förstår dig rätt?

Jaa, det är typ så ja menar =) Och om två av mina vänner är osams så bryr ja mig inte ett skvatt, om ja inte sett det som hänt möjligen, vägrar att ta någons parti, utan försöker snarare medla och se till bådas bästa. Och så länge dom inte gjort mig nått tänker ja inte sluta umgås med någon bara för att de gjort något mot någon annan... Eller det beror väl kanske lite på vad det handlar om, men du kanske förstår principen?

Samma här! Jag tar bara någons parti om jag själv sett vad som hänt.. annars blir det bara en massa missförstånd och sånt. Och klart jag skulle kunna sluta umgås med någon om (som du säger) det är tillräckligt allvarligt. Otrohet är t.ex. något jag aldrig kunnat acceptera..

Nä, precis. Något annat som ja märkt är folk som snackar en massa. För mig är det skitviktigt att om ja säger nått så gör ja verkligen allt ja kan för att fixa det med, men har märkt att det är ganska många som inte anstränger sig så verst mycket, utan bara säger saker för att det låter bra, utan att egentligen inte ens mena nått. Eller när det kommer nått i vägen så bryr dom sig inte ens om att höra av sig, och kanske inte ens svarar när man försöker få tag i dom, det är så taskigt tycker ja, att man säger att man ska hitta på nått en dag, och bestämma närmre den dagen, men så är det lögn i helvete att få tag i personen i fråga.

Ja! Det här med att "lova" saker är ett helvete. Om jag lovar något så försöker jag verkligen att hålla det också till 100%. Mycket snack lite verkstad från de flesta idag tycker jag. Eller det här "jag kan inte komma till dig idag" typ 5 minuter innan man skulle ses.. eller att dem inte hör av sig alls som du säger. Hade en sån vän.. men sa upp kontakten med honom..

Samma här, är ju jävligt tråkigt för när man väl träffades hade man ju skitkul, samt att jag och han pratade och tröstade varandra väldigt mycket på msn när vi mådde skit, har alltid vart svårt för han att komma när han sagt och så (mkt pga att han just mått dåligt) men så träffade han en tjej och då blev det het omöjligt att få tag i dem och hitta på nått. Sen gnällde dom för att de inte fått tillbaka sina nycklar som vi hade här för att vi vaktat deras katter, men varje gång dom hörde av sig var på kvällen, och vi har en 8 månaders unge lixom :S sen om man nu bestämde att dom skulle komma "snart" kunde det ta ett par timmar, och dom bor inte ens 500 meter ifrån :o Och nån gång när dom inte hörde av sig som dom skulle och inte gick att få tag på, så nämnde ja det flera dagar senare när ja lyckades få fatt på dem, så hade hon haft mensvärk, och dom kunde inte ens skriva en rad på msn eller skicka ett sms eller nått... Man känner sig ju som om man inte är värd skit ens engång!

Jo så är det här också.. bodde med honom i ungefär 8 års tid också. (mammas ex barn). Och vi har alltid skitkul de gånger vi har umgåtts. Men nu hör han aldrig av sig längre.. Han kan säga "jag hör av mig när jag ätit" men han gör det aldrig. Så nu har jag tröttnat! Visst att saker kan dyka upp. Som t.ex. igår när jag smsade en kompis och frågade om hon kunde komma in på msn då sa hon att hon skulle göra det senare. Men sen så kom hon aldrig in.. men hon skickade iaf sms efteråt och bad om ursäkt att hon somnade i soffan till filmen. Inget att be om ursäkt för ens tycker jag! Det där med "förlåt" är också något av en vänlighetssak idag? Folk överanvänder "hur mår du", "förlåt" och såna ord idag att dem tappar mening.