March
Saturday 5 May 2007 photo 2/3
|
(taget från deviantart.com(hacheke) och wikipedia.com) Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och oresponsiv för stimuli. Hjärnaktiviteten kan trots detta dock periodiskt vara mycket hög. Sömnens funktion är inte helt utredd, men mycket pekar på att det är en återhämtningsperiod då kroppen kan vila och läka medan hjärnan bearbetar intrycken från föregående vakenhetsperiod. Råttor som helt hindras från att sova dör inom ett par veckor. Den direkta dödsorsaken är oklar, men tros hänga samman med en allmän kollaps av immunförsvaret. Sömnen delas upp i olika stadier. En viktig åtskillnad är mellan REM-sömn (REM står för rapid eye movements, och är en benämning på snabba ögonrörelser som ses episodiskt under REM-sömn) och NREM-sömn (NREM står för non-REM, icke-REM). Till skillnad från vad man tidigare trodde anser man idag att individen drömmer under såväl REM- som NREM-sömn. Vissa studier, men inte alla, tyder på att drömmar under icke-REM-sömn är mer resonerande till sin karaktär och mer har formen av en inre monolog. NREM-sömnen delas sedan in i fyra stycken stadier, stadium I till IV, där stadium I är den ytligaste formen av sömn (slummer) och stadium III och IV är djupsömn. Det är framför allt djupsömnen som är vederkvickande och ger känslan av att vara utvilad. Värt att nämna är att en person som nyligen somnat och befinner sig i sömnstadium I och väcks inom en halvtimme vanligtvis inte upplever att han/hon somnat över huvud taget. Under natten växlar individen mellan sömndjup så att natten delas in i så kallade sömncykler med en genomsnittlig längd på 90 till 120 minuter vardera. En sömncykel inleds med att individen gradvis går ner i allt djupare sömn, från stadium I till stadium III/IV. Därefter går man vanligen upp i ytligare sömn innan man går in i en episod av REM-sömn som är den allra djupaste formen av sömn (mätt efter hur starka stimuli som krävs för att väcka individen). De första sömncyklerna under natten består till större delen av djupsömn med mindre mängd REM, medan man under senare delar av natten sover mer REM-sömn. Under livet varierar sömnbehovet, så att barn sover betydligt mycket mer än äldre, och framför allt sover de mer REM-sömn. Sömnen är vanligtvis förlagd till natten hos människan, och tros styras av framför allt två mekanismer, eller oscillatorer. En mekanism (sömnhomeostaten, S-processen) avgör hur mycket sömn vi behöver och ser till att vi får den sömn vi behöver, medan en annan mekanism (den inre klockan, dygnsrytmhållaren, C-processen) ser till att vi sover i ett sammanhängande block nattetid. Under dagen när vi är vakna ökar gradvis sömntrycket, som är den kraft som säger åt oss att vi ska sova. Samtidigt ökar dock också den inre klockans vakenhetssignal, för att vara som starkast framåt eftermiddagen/kvällen. Därefter börjar vakenhetssignalen sjunka, och vi faller i sömn av det sömntryck som byggts upp under dagen. Ju mer djupsömn vi sover, desto mer minskar sömntrycket. Under natten minskar gradvis också vakenhetssignalerna från den inre klockan. På morgonen och förmiddagarna håller vi oss vakna på grund av att sömntrycket är så lågt, medan vi på eftermiddagar och kvällar, när sömntrycket är högre, håller oss vakna på grund av vakenhetsstimulerande signaler från den inre klockan. Sömn studeras inom medicin och forskning framför allt med så kallad polysomnografisk metodik. Polysomnografi innebär att man på försökspersonen eller patienten registrerar hjärnaktivitet (EEG), ögonrörelser (EOG) och muskelspänning (EMG) kontinuerligt. Med hjälp av detta kan man sedan med stor noggrannhet avgöra personens sömndjup under natten. Den här artikeln är hämtad från http://sv.wikipedia.org/wiki/S%C3%B6mn
Annons
Visa toppen
Show footer