Vill hitta den rätta, någon som jag kan leva ut mitt alterego med, samtidigt som jag kan vara lugn och sansad med.
Varför måste allt vara så osunt?
Är halvt olyckligt kär i dagsläget, dels för att den har ohällsosamma vanor, men det har ingen jag känner, dels för att hur jag än vrider och vänder det bland en majoritet som jag känner, så kan jag inte leva ut båda (eller fler) sidor av mitt vakna tillstånd med.
Det är lite av det kärleksfulla och lugna och mycket av det galna och vilda och viseversa.
Vill ha harmoni över båda.

-Du finns i mitt liv, du finns i mina drömmar, du finns vars jag en tittar.
Men sannolikheten att ha dig i min famn är något jag inte hittar.
Allt som finns är hoppet att ha dig här.
Men jag kommer nog få stå kvar som olyckligt kär.
Jag vill bara slå mig ned i ett liv med dig.
Trots att möjligheten finns att du inte vill ha mig.
Du får mig att känna mig säker i osäkerheten.
Men samtidigt slår du hål i verkligheten.
Jag vill ha dig, jag vill dig jaga.
Men det faktum på vad du gör så är det nog mer än vad jag kan taga.
Drömar om dig blir fler och fler.
Jag saknar dig mer och mer.
Hoppet om att du känner detsamma är kvar och består.
Den arbetar mot allt som pekar på hur du vänder dig om och går.-

Annons

The photo has no tags

Camera GT-S8500

Focal length 4 mm

Aperture f/2.6

Shutter 1/13 s

ISO 100

Date

February 2012