Monday 12 December 2011 photo 1/6
|
När jag banade min väg ut till bussen och fibblade med mobilen för att få lite musik i öronen slog det mig plötsligt, vad länge sen det var jag lyssnade på Foo Fighters! Så jag startade den första låt som nådde min omtöcknade hjärna, det blev Dear Rosemary. Låten omfamnade hela mig, den fyllde mig med glädje och producerade fram minnen från tiden med HV2MSD (då HV1MSD hehe daaah).
Men när bussen kom försvann känslan och låten hamnade i bakgrunden. Jag hörde ingen musik förren DOA startade. Men även den försvann efter en stund. Men när Hey, Johnny Park! spelades upp hajjade jag till och lyssnade intensivt till en av mina favorit låtar med Foo Fighters. Sen började Learn to fly och jag sjöng med tills jag kom på att folk stirrade på mig på bussen. Sen blev allting tyst igen, musiken hamnade någonstans i bakgrunden och jag fokuserade mest på mina tankar.
På min väg till Östenssins för att köpa frukost höjs mitt humör ännu ett snäpp, låten Monkey wrench kommer igång och flyttar tankarna ännu en gång till Ljungkan och när Charlie spelade den i omklädningsrummet! Men när låten tar slut är jag fullt upptagen med att betala att jag aldrig hinner förbereda mig på att en ny låt tar över...
När jag väl hamnade nere på stadens bibliotek kom jag på mig själv med att gunga foten i takt med musik och mycket riktigt, den underbara låten Summer's end spelades i mina hörlurar. Sen gick jag för att beställa en data tid men på vägen blir det plötsligt tyst igen men bara för några sekunder sen ljuder Wheels i mina öron och jag stannar upp för att frigöra en suck av njutning, vad jag har saknat dig, går och sätter mig vid datorn men väntar med att logga in tills låten är slut.
Under hela morgonen, fram tills nu och troligen ett bra tag till, har jag inte tänkt på något annat än hur mycket jag saknar klassen HV2MSD! Jag har njutit av varje lilla minne som nått mitt inre öga.
Men jag har även njutit av Dave Grohl och hans underbara... hela HAN!
Jag tror det är därför jag har undvikit att lyssna på Foo Fighters på ett tag, jag saknar er för mycket och på något sätt associerar jag er med Foo Fighters... konstigt, aa, men jag älskar er! <3
När jag banade min väg ut till bussen och fibblade med mobilen för att få lite musik i öronen slog det mig plötsligt, vad länge sen det var jag lyssnade på Foo Fighters! Så jag startade den första låt som nådde min omtöcknade hjärna, det blev Dear Rosemary. Låten omfamnade hela mig, den fyllde mig med glädje och producerade fram minnen från tiden med HV2MSD (då HV1MSD hehe daaah).
Men när bussen kom försvann känslan och låten hamnade i bakgrunden. Jag hörde ingen musik förren DOA startade. Men även den försvann efter en stund. Men när Hey, Johnny Park! spelades upp hajjade jag till och lyssnade intensivt till en av mina favorit låtar med Foo Fighters. Sen började Learn to fly och jag sjöng med tills jag kom på att folk stirrade på mig på bussen. Sen blev allting tyst igen, musiken hamnade någonstans i bakgrunden och jag fokuserade mest på mina tankar.
På min väg till Östenssins för att köpa frukost höjs mitt humör ännu ett snäpp, låten Monkey wrench kommer igång och flyttar tankarna ännu en gång till Ljungkan och när Charlie spelade den i omklädningsrummet! Men när låten tar slut är jag fullt upptagen med att betala att jag aldrig hinner förbereda mig på att en ny låt tar över...
När jag väl hamnade nere på stadens bibliotek kom jag på mig själv med att gunga foten i takt med musik och mycket riktigt, den underbara låten Summer's end spelades i mina hörlurar. Sen gick jag för att beställa en data tid men på vägen blir det plötsligt tyst igen men bara för några sekunder sen ljuder Wheels i mina öron och jag stannar upp för att frigöra en suck av njutning, vad jag har saknat dig, går och sätter mig vid datorn men väntar med att logga in tills låten är slut.
Under hela morgonen, fram tills nu och troligen ett bra tag till, har jag inte tänkt på något annat än hur mycket jag saknar klassen HV2MSD! Jag har njutit av varje lilla minne som nått mitt inre öga.
Men jag har även njutit av Dave Grohl och hans underbara... hela HAN!
Jag tror det är därför jag har undvikit att lyssna på Foo Fighters på ett tag, jag saknar er för mycket och på något sätt associerar jag er med Foo Fighters... konstigt, aa, men jag älskar er! <3