Thursday 3 December 2009 photo 2/2
|
Ett kärleksbrev
Jag förstår och stödjer ditt beslut att lämna mig. Jag förstår varför. Ingen vill sitta hemma när man blir 30 år och ångra sig för att man inte levde livet under tonåren. Jag vet hur mycket dina vänner betyder för dig och hur mycket du önskar att få umgås, festa och ha kul tillsammans med dem. Jag vet att du har längtat hem och hur mycket du har saknat din familj. Jag är så glad för din skull att du äntligen får det som du så länge önskat. Att du äntligen kan känna dig fri. Göra saker utan att fråga. Göra impulsiva saker. Bara agera utan att tänka. Du förtjänar det - mer än någon annan.
Jag har alltid försökt att göra dig lycklig och jag vill be dig så hemskt mycket om ursäkt, för att jag inte visat mina känslor alla gånger och att jag inte lyssnat så mycket som jag borde ha gjort. Det finns saker som jag ångrar att jag gjort och saker som jag inte har gjort. Men du ska veta att du alltid har varit nummer ett för mig. Ingenting än du har varit viktigare. Jag har gjort misstag. Jag har gjort dig besviken. Jag har gjort dig olycklig. Men ingen har älskat dig lika mycket som jag har gjort. Min kärlek till dig är bottenlös och den kommer för evigt att bli det.
Du har svikit mig och gjort mig ledsen. Men jag klandrar dig inte. Jag bad dig att följa ditt hjärta - och det har du gjort. Du vet vad som är bäst för dig själv. Att jag tycker synd om mig själv är en sak - att du är lycklig är en annan. Du ska vara lycklig.
En sak till. Om du någon dag skulle sakna mig och det underbara vi hade, så vet du vart jag bor. Du är alltid lika välkommen att kliva innanför dörren och säga att du har saknat mig och att du älskar mig. Jag kommer att vänta, vänta och vänta tills du dyker upp, och ta emot dig med öppna armar. Du är mitt livs kärlek. Jag älskar dig så innerligt mycket och mitt liv kommer aldrig att se likadant ut utan dig. Jag saknar dig.
Många kyssar din Erik.
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mrronning/428309387/