February
Tuesday 15 April 2008 photo 1/1
|
Solen går ned bakom molnen i nån gammal präriestad....
Jag famlar i
mörker. Fingrarna har svårt att finna grepp på en slipad bergsvägg. Slät som
diamant. Lika vass. Lika hungrigt självisk. Väggen ser mig gärna falla. Trötta
armar drar mig ändå uppåt. Vägrar ge upp även om det är min högsta önskan. Ett
mörker omsluter mig. Det måste vara någon annans armar. Det är som att simma
djupare än trumhinnorna egentligen tillåter. Som drar mig upp. Huvudet är
sprängt för längesedan. Ändå fortsätter du simma. Klättra. Uppåt. Med mina
armar. Min kropp. Låter den inte falla.
Hjärtat är nedtyngt. Kroppen är död. Hjärnan
är näst intill omedveten. Jag vill inte tänka mera. Inte på vad andra tror, vad
de vill, vad de tycker. Jag vill inte vara mera. Inte fysiskt, verkligen inte
psykiskt. Jag orkar inte bry mig längre. Då allt jag gör ändå tycks sluta i
skam och tårar.
Du är sorglig! Du är irriterande! Gå bara!
Rösterna i huvudet skriker till mig. Uppmanar mig. Snälla lyd dem.. viskar mitt
undermedvetna. Det som alltid vet bäst. Lyd dem bara, så vi slipper dem sedan..
så vi slipper allt.
Det blev en lång bildtext. Förlåt.
Comment the photo
glöm inte
11 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mscumberdale/194035349/
Visa toppen
Show footer