July
Monday 1 October 2012 photo 1/42
|
FÖR I HELVETE, VAD HAR JAG GJORT??? Snittet från mitt rakblad glipar öppet, två centimeter på det bredaste. VAD HAR JAG GJORT??? Jag blir helt kallt tänkande i min panik; jag har sjukvårdsutbildningen från lumpen i huvudet. Okej. Jag är första person till en bilolycka, vad gör jag? VAD HAR JAG GJORT??? Hela jag känns kall. Jag tog mina nattmediciner, skar mig med ett utslitet rakblad, blundade i en timme men somnade inte. Lovade mig själv att jag skulle få skära efter en timme med ett nytt rakblad om jag inte somnade före medicinerna "gick över". Jag packade flinande, segrande, upp ett nytt rakblad, köpt för anledningen och lät spetsen mjukt nudda huden. Blod. Massa blod, bara av det lilla.
Fortfarande flinande lägger jag vikt på spetsen och hugger. Två centimeter glipa och nästan inget blod. VAD SKA MOR TÄNKA? GÖRA? SKRIKA??? De kommer bli förkrossade! Far säger ingenting, men jag tror han bryr sig på sitt eget sätt. Mor däremot lär skrika, lägga skulden på sig själv och inte sova. Hon blir orolig om jag ringer. Hon blir orolig om jag inte ringer. Kanske är jag inlagd på psyket igen. Men två centimeter, detta är värre, ett sådant snitt går inte att dölja.
Jag känner den kalla paniken inom mig. Okej. Detta behöver sys. Men jag sitter framför datorn i bara mjukisbyxorna och inget mer och hur ska jag ta mig dit mitt i natten? Jag tänker kallt; förutom sy, vad skulle de göra på akuten? Tejpa. Jag börjar leta frenetiskt i mitt medicinskåp efter Hello Kitty-plåstren jag köpt utan att tro att jag någonsin kommer behöva dem, hittar vanliga bruna plåsteroch försöker dra ihop sårkanterna bäst jag kan, inga smutsiga fingrar i såret. Sju plåster tar det att binda ihop det värsta, ska jag bandagera också? Sova med armvärmare får det bli.
Sätter på "Rythm Nation" med Janet Jackson för att försöka omvända mig till en mer konstruktiv aggression; musiken skall bygga broar över rasgränserna. En halvtimme senare har jag fått plåstren fram och på plats. Känns bättre. Jag hoppas men tror inte att såret läker fint, man kan inte tejpa bara ett sådant snitt. Rakbladet skrämmer mig. De nya är alltid mycket vassare än jag tror. När ska jag lära???
Please, please undo, jag vill vakna och ha fina armar igen...
Annons
Comment the photo
-
Mon 1 Oct 2012 00:44
Jag har struntat i att sy några gånger eftersom jag är rädd för nålen men det blir INTE fint! Inte för att några ärr är det men ändå sen så är endel upphöjda och svår läkta (för mig). Efter ca ett år så är de fortfarande ill röda...
Sugarheart
Mon 1 Oct 2012 00:20
Åk och in, det är bättre om du oroar dig för hur ärret ska bli är det bättre att ta tag i det nu, dom kan säkert sy, tejpa whatever. Det är dessutom bättre om du känner dig labil. Ta hand om dig
MsTibbs
Mon 1 Oct 2012 00:23
åker man på akuten?Jag har tejpat med massa tejpplåster... vet jag borde... :(
Sugarheart
Mon 1 Oct 2012 00:27
Jo det är nog akuten, jag har har varit dum nog att inte åka dom gånger jag har behövt sy. Ring sjukvårdsupplysningen om du är väldigt osäker. Jag skulle dock tro att det är vanliga akuten
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mstibbs/510003716/
Visa toppen
Show footer