Tuesday 24 February 2015 photo 5/6
|
Vad är schizoaffektivt syndrom?
Enkelt förklarat kan man säga att de schizoaffektiva står med en fot i schizofrenin och den andra foten i det bipolära spektrat. Man har både psykotiska och affektiva symtom. Man växlar mellan de två, ofta kan man ha typiska snabba växlingar mellan depression och mani inom en och samma episod, och därtill har man psykotiska symtom.
Jakob Kasanin skapade diagnosen schizoaffektivt syndrom år 1933. Schizoaffektivt syndrom, eller sjukdom, finns i två versioner; en depressiv och en bipolär. Därutöver har man vanföreställningar och hallucinationer som vid schizofreni. Synhallucinationer ter sig vanligare vid schizoaffektiv än vid schizofreni, de vanligaste hallucinationerna är dock, liksom vid schizofreni, röster eller andra ljud.
Episoderna av psykos kan komma en gång och gå över för att aldrig senare komma tillbaka. Alternativt så fortsätter episoderna komma, oftast med friska episoder emellan. Personer med schizoaffektivt syndrom har schizofrenins nedsättningar i de kognitiva processerna, såsom arbetsminne och trötthet, så kallade negativa symtom, och även positiva symtom som hallucinationer.
MED EN FOT I VARJE
Som illustrationen visar finns det ett spektra. Ena extremen är schizofreni, den andra bipolär, däremellan finns schizoaffektiv. Vissa med diagnosen är mer mot den schizofrena sidan av spektrat, andra lutar mer mot bipolär, andra är i mitten, andra ter sig ha både schizofreni och bipolär samtidigt. Detta gör att det finns oenighet i hur man skall klassificera syndromet, men, i DSM-IV står det under det schizofrena spektrumet.
För att det ska räknas som ett schizoaffektivt, och därmed ett i grunden schizofrent syndrom, skall depression eller mani finnas i minst måttlig grad, samtidigt med positiva schizofrena symtom.
Den affektiva delen humörsvängningar saknas i stort sett helt hos personer med enbart schizofreni. Den affektiva delen av schizoaffektiv sjukdom kan antingen vara av bipolär typ (med manier och depressioner) eller istället av den andra typen: med enbart återkommande djupa depressioner. Man har episoder som är maniska, depressiva, psykotiska, desorganiserat tal, eller en mix av dessa.
AFFEKTIVA DELEN
Under den maniska delen av sjukdomen kan patienterna uppleva en eufori, hypomani eller mani, där de lätt kan pendla mellan att vara lättirriterade och aggressiva och känna upphetsning och lycka. Personen kan bli megalom, det vill säga känna sig större och viktigare än vad de är, till exempel att de ska lösa världssvälten på en vecka. Personen är outtröttlig och hyperaktiv. Dessa manier kan sluta i psykoser om det drar iväg för högt. Ofta måste dessa patienter medicineras med exempelvis litium, som stabiliserar måendet. Efter manin blir personerna normala igen, men kan bli deprimerade då de kan göra slut på pengar de inte har eller göra sexuella utsvävningar de aldrig skulle gjort i sitt normaltillstånd.
Depressionsperioderna visar sig som att samtidigt som personen ibland har schizofrena drag, så är de deprimerade, självmordsbenägna och upplever hopplöshet.
DEN PSYKOTISKA DELEN
Vid bipolär sjukdom har man ibland psykoser, alltså hallucinationer och vanföreställningar, men då alltid i kombination med humörsvängningar. Vid schizoaffektiv måste man haft en längre period av psykos i avsaknad av humörsvängningar. Diagnosmanualen ICD-10 räknar tre typer av schizoaffektiv; bipolär typ, depressiv typ och ospecifiserad typ.
Med psykos menas att man har vanföreställningar och en förvrängd verklighetsuppfattning där bland annat hallucinationer ingår. Om man både har återkommande depressioner och/eller manier, och samtidigt har episoder om minst två veckor har psykos utan affektiva symtom, så har man en så kallad schizoaffektiv sjukdom. Ofta förekommer både affektiva och psykotiska symtom samtidigt, därför är det en svårställd diagnos. Det kan ta flera år innan man diagnosticeras rätt.
BEHANDLING
Schizoaffektiv behandlas med en kombination av läkemedel, ofta i kombination med samtalskontakt eller terapi. En psykiater skriver oftast ut en blandning av olika preparat, ofta antidepressiva, stämningsstabiliserande som litium och/eller antipsykotiska läkemedel, även kallade neuroleptika. Olika personer svarar dock olika, så man måste oftast pröva sig fram, vad som passar den enskilde. Det är viktigt att äta och sova bra och att inte stressa för mycket. Uppskattningarna av sjukdomen varierar mycket, men omkring tre till fem procent av inläggningarna är patienter med en schizoaffektiv manisk diagnos.
Text: MsTibbs
Annons