just nu skulle jag bara vilja vara död! :o mamma behöver mej vid sin sida nu o hon behöver bli stöttad! men jag vet inte om jag klarar allt detta! Jag vet att jag inte e ensam som hjälper henne nu men altså jag har mått dåligt i snart 9 år! :o det e inte normalt! Jag har minaegna problem men jag vill verkligen inte tynga ner mamma och pappa med det nu när det e som det är... folk tycker att jag bara gnäller o klagar hela tiden men jag har ont som in i helvete i mitt knä jämt o ständigt, mitt huvud sprängs av migrän, jag har varit självmordsbenägen pga depression osv.. det e inte alltid så jävla lätt att vara perfekt :'( o nu när man nu kanske har en sjuk förälder så mår man bara ännu sämre än vad jag gjort innan! e av mina bästa kompisar har sagt att jag måste ta tag i mej själv innan jag kan hjälpa andra nu! Jag har alltid brytt mej om alla andra innan jag brytt mej om mej själv o det har resulterat i att jag mår som jag mår... Jag har jättemånga vänner som går på antidepressiva och självmordstankar är en vana bland alla mina kompisar... Låter förjävligt- är förjävligt... vill bara att allt ska va bra! Jag kommer följa med mamma till sjukhuset varje gång oavsett vad! även om jag måste till skolan dagen efter så kommer jag finnas för mamma! men jag måste ta hand om mej själv först.. Jag måste bli psykiskt bra på mindre än en månad för att kunna klara av att hantera all sorg och smärta som jag kommer drabbas av! jag har mått dåligt i 9 år... o det ska försvinna på en månad... Lycka till... det kommer aldrig gå :'( jag har snackat med folk på psyket men ne jag vet fan inte vad som kan hjälpa nu... måga föreslåt bris... men jag håller mej nog till tystnaden och min privata dagbok som jag skriver i om saker jag inte kan snacka med nån om...
tack om ni bryr er.. om ni bara har elaka saker att säga kan ni bara dra åt helvete! det e inte så jävla lätt att må bra... bara så ni vet! Det e inte bara att fejka ett smile! :o det e inte så jävla simpelt! :o
jag vet inte vad jag ska göra...

Jag är ingen du känner jag vet.. Men att läsa om såna här saker får mig att må riktigt dåligt även om jag inte ens känner dig. Jag har varit med om mer än folk faktiskt tror, även de som känt mig hela livet känner inte mitt riktiga jag. Och precis som du, stöttar och hjälper jag andra före mig själv. Och att ha en sjuk mamma vet jag också hur det är. Men tänk såhär: Du kan hjälpa din mamma samtidigt som du hjälper dig själv, för hjälper du någon du VERKLIGEN bryr dig om mår du automatiskt bättre psykiskt. Och att stötta henne, så behöver du inte säga mer än t.ex. Jag älskar dig, mamma. Eller, du kommer fixa detta, jag står vid din sida hela tiden.
Men sedan har du inget ansvar (tänk på att jag verkligen menar ansvar, misstolka inte detta) att "ta" hand om din mamma på det sättet, du måste försöka ta vara på dig själv och framförallt skolan. Vissa klarar att göra dessa grejorna samtidigt, andra måste träna lite på att hålla känslorna separerade. Också väldigt viktigt, att hålla sina känslor separerade, under kontroll, då mår du även psykiskt bättre.

Några metaforer som alltid är bra att ha i bakhuvudet som kan hjälpa ibland: Allt som händer har en mening. Tror du på Gud - Han har ett syfte till oss alla. Tror du på Ödet - så har ödet alltid ett syfte till dig. Lev inte igår, imorgon eller idag - Lev nu. det som hände igår, finns inte längre, det som hände för 10 minuter sedan finns inte heller. Även om det va den bästa stunden i ditt liv, så är det absolut inte sant. För det KOMMER komma bättre stunder. Hände det sorgligaste du vet för 10 minuter sedan så är det heller inte sant, för tro mig, det kommer komma något sämre - tyvärr.

Och gå inte till BRIS, Dynamis, Socialen, Ungdomsmottagningen m.m. Det hjälper inte ett skit! Tro mig. Gå istället till en vän som du inte står alltför nära, men du vet att du kan lita på till 100%, eller maila med en som jobbar inom sådant här. Men träffa dem inte! (De som jobbar inom det då) Helst inte någon med stort företag heller. Det kommer bara få dig att må sämre psykiskt. Även om du inte känner mig och inte känner dig så kan du prata med mig. Det är alltid bra att prata med såna som inte riktigt känner dig för dem kan se de lösningar som du faktiskt behöver. Svårt att lita på folk man inte känner, men man måste satsa mer än man tror att man kan förlora ibland. Skriv gärna i PM eller liknande om du vill prata!

MVH Linnea!

Ps.Hoppas det hjälpte lite i alla fall!

shit ja gråter fan nu när ja läste detta<3 jag vill inte att du ska ha såhär o ja vill absolut inte att din mamma ska va me om detta<3 du vet vatt jag finns o jag har sagt de 1000 gånger men jag älskar dej syster o du betyder sjukt mkt för mej<3 de finns ingen som du<3 jak älskar dej o du e stark<3 utan dej inget mej<3