June
Saturday 24 April 2010 photo 3/4
|
Känslor är konstiga. Vi människor är konstiga, ostabila.. Varför känner man saker? Saker som man inte vill känna, ostabila saker som inte borde ha någon sorts existens? Jag blir trött på all denna sentimentala skiten; im over it, embrace me with something new liksom!
Fast om jag tänker efter så är det dock känslorna som definerar individen vi är, typ lite så indirekt om du som läser förstår vad jag menar? Jag menar.. Jag är 17 år nu, snart är jag vuxen enligt det patetiska svenska lagen, men jag vill inte bli vuxen faktiskt.. Vill vara barn och vara glad, utan bekymmer eller oro, ängslan över någonting.
Problem är problem, allt som börjar bra slutar dåligt, börjar det dåligt slutar det värre.. Livet fungerar så, det är ostabilt och allt SLUTAR, allt har ett slut som inte är bra.. Eller iallafall någon gång har allt ett slut. Känslor med hoppas jag.
Allt är ostabilt, livet är ostabilt. Och om är ostabilt, så innebär det ju att verkligen ALLT är det, för livet är ju allt?
Fast om jag tänker efter så är det dock känslorna som definerar individen vi är, typ lite så indirekt om du som läser förstår vad jag menar? Jag menar.. Jag är 17 år nu, snart är jag vuxen enligt det patetiska svenska lagen, men jag vill inte bli vuxen faktiskt.. Vill vara barn och vara glad, utan bekymmer eller oro, ängslan över någonting.
Problem är problem, allt som börjar bra slutar dåligt, börjar det dåligt slutar det värre.. Livet fungerar så, det är ostabilt och allt SLUTAR, allt har ett slut som inte är bra.. Eller iallafall någon gång har allt ett slut. Känslor med hoppas jag.
Allt är ostabilt, livet är ostabilt. Och om är ostabilt, så innebär det ju att verkligen ALLT är det, för livet är ju allt?
Visa toppen
Show footer