Idag skulle jag ha så lust att bara gräva ner mig och inte gräva upp mig före denna dag är slut.
Det första jag ser när jag loggar in på facebook är allas statusar om deras pappa, det fick mig att fälla en tår och önska att jag med hade en far i livet och inte på gravgården. Det skär något så otroligt i hjärtat! <3 För 6 år sedan var jag liten, då spenderade jag denna helg hos pappa. Just denna morgonen skulle han fått massor med kramar, paket och frukost på sängen, jag var glad då, vi var glada då, vi var lyckliga! Just denna morgonen idag, 6 år senare så spenderar jag helgen i Mikaels lägenhet, med frukost på sängen för hans del och en gråtande jag. Jag är inte glad nu, jag är inte lycklig nu! Inte idag. Kanske imorgon. Inte blir det mycket kramar heller för den delen, vi gör båda olika saker och bryr oss inte så mycket om varandra, inte just nu iaf. Jag måste nog ha den sämsta fars dagen av alla de som har en.
Jag gjorde iaf en människa glad idag. Min morfar. Till min morfar skickade jag ett "grattis-på-fars-dagen-sms". Det var väll bra gjort av mig, inte sant?

Nu skall jag kolla på amazing race och se ifall det skulle få mig på lite bättre tankar. Detta kommer vara en helvetes dag.

Vila i fred pappa, 16.6.2005 <3

=/ kan inte ens på nära förstå hur det känns, men kan tänka mig, :( kram!