October
Monday 13 August 2012 photo 1/2
|
Att försöka leva här utan dig är extremt svårt. Jag har nästan delat hela mitt liv med dig. Nu gör jag inte det längre.
Det känns som att du flyttat till andra sidan jorden. Jag kan inte längre se dig, jag kan inte längre krama om dig fast jag hur skulle vilja, jag kan inte torka dina tårar när du gråter eller vara den som ser dig in i ögonen och säger att allt kommer bli bra. Jag kan inte bara komma och gå hur jag vill längre till dig, för du bor inte 3km ifrån mig mera.
Jag har kanske aldrig sagt åt dig vad du egentligen betyder för mig, eller hur mycket jag faktiskt innerst inne saknar dig, men jag gör det nu.
Jag saknar dig så mycket att varje gång jag ser en bild på dig så börjar tårarna rinna, jag tänker på vad du gör när du inte bloggar eller är på nätet, jag tänker på hur du egentligen mår när du inte visar det för någon annan.
Jag tänker på allt vi gjort, och allt vi delat, och hur vi längre inte gör det.
Du är den första vännen jag fick, du har stått vid min sida i det mesta. Jag har försökt att stå vid din sida i allt med, men inte alltid kanske lyckats så bra.
Vi har bägge två gjort så jävla mycket skit mot varandra, och sårat varandra djupt, men vi lyckas alltid på något vis finna våra vägar tillbaka till varandra. Det är kanske menat att vi skall vara vänner och ta oss igenom katastrof efter katastrof? Vi har ju klarat allt tillsammans, även fast människor försökt separera oss miljoner gånger så står vi fortfarande kvar -- starka tillsammans.
I dagens läge vet jag inte var vi står. Det känns som att det enda vi gör är att bråka, och våra konversationer blir kortare för var dag som går. Det är det inte det här jag vill. Jag vill inte mista dig bara för att du ditt fanskap har flyttat bort, jag gjorde det en gång mot dig, jag vet hur du kände dig då, för jag känner så nu. Håller jag på att mista min livs bästa vän?
Skulle jag få en önskan nu, så skulle det vara att få ha dig här, krama om dig, dela skratt och gråt och viska de orden i ditt öra som du viskade åt mig den kvällen vi kramades sista gången. "Jag älskar dig".
Jag älskar dig världens bästa vän.
Jag saknar dig, mer än något annat.
♥
Jag har kanske aldrig sagt åt dig vad du egentligen betyder för mig, eller hur mycket jag faktiskt innerst inne saknar dig, men jag gör det nu.
Jag tänker på allt vi gjort, och allt vi delat, och hur vi längre inte gör det.
Du är den första vännen jag fick, du har stått vid min sida i det mesta. Jag har försökt att stå vid din sida i allt med, men inte alltid kanske lyckats så bra.
Vi har bägge två gjort så jävla mycket skit mot varandra, och sårat varandra djupt, men vi lyckas alltid på något vis finna våra vägar tillbaka till varandra. Det är kanske menat att vi skall vara vänner och ta oss igenom katastrof efter katastrof? Vi har ju klarat allt tillsammans, även fast människor försökt separera oss miljoner gånger så står vi fortfarande kvar -- starka tillsammans.
Jag saknar dig, mer än något annat.
♥
Visa toppen
Show footer