Sitter här med Naru och skrattar. Ha-ha-ha... Mår dock inte så bra. Hoppas hon inte märker nått...
Jag har ett sug av att ta upp kniven brevid mig och hugga mig i bröstet tills jag tappar andan och bara dör en långsam och plågsam död.

Suck...

Nu ska jag ut på en promenad och försöka vara glad...

Ja, det är jag på bilden. BE AFRAID!

Nu lyssnar du riktigt noga.. Du och jag känner inte varann speciellt bra , men jag hoppas att vi kan ändra på det , tillsammans(: För du är en himla gullig och snäll tjej , och du förtjänar knappast att må såhär. Ska vi ha deppiga timmen ? Menar absolut inget illa !! Men det kan kännas skönt att bara få prata ut om skiten som förstör ens liv.. Så då kan väl jag börja , när jag var 2 år gammal så försökte min pappa ta livet av mig. Han är psykiskt sjuk och mamma likaså , fast pappa är värst. Jag blev slagen varje morgon och kväll i 9 långa år av min pappa , tillslut så orkade jag inte mer. När jag var 10 bast så slog jag ner honom , bokstavligt. Jag ljuger inte och försöker inte spela cool , jag berättar det ifrån min synvinkel utav livet. Medan jag uppehöll mamma så tog hon sin blodiga hand och slog numret till larmcentralen. Polisen kom och tog pappa med sig , det var då jag förstod att jag inte kunde sätta mig själv först i livet , dem man älskar sätter man självklart före sig själv. Så tänkte jag i flera år , eller rättare sagt så har jag tänkt fram tills nu. Min mamma är stark , det har hon alltid varit , men hon har varit så svag sedan dess. Inte fysiskt menat , utan psykiskt. Att behöva se sin dotter kämpa för sitt liv , det är nog inget som någon förälder vill behöva se. Men ibland är det nödvändigt , jag använde all min livskraft åt att bara slå och slå och slå.. Tills han inte rörde sig , först trodde jag att han var död , men det var han inte. Han hade både puls och hjärtat slog , det var då skiten började. Polisen , socialen , bup och jag vet inte allt va det var.. Alla insisterade dem på att jag skulle in på psyket i 2 år , sedan på behandlingshem. Mamma sa absolut nej , kanske var det för att hon brydde sig om mig , eller kanske var det för att hon var rädd för att jag skulle hamna illa ut. Aja , va det än var så är jag glad över att hon sa nej. För annars hade jag inte klarat mig så långt fram i livet som jag är idag , då hade jag aldrig skaffat denna BDB och då hade jag aldrig träffat dig. Det hade varit hemskt , nu har jag berättat en liten del i början. Nu kommer skiten som jag har fått stå ut med dem 2 senaste åren. 2009 , jag blev våldtagen 2 gånger , 3 av mina bästa vänner tog livet av sig , min faster dog , min pappa fick cancer. 2010 , 2 till av mina vänner tog livet av sig , min mormor fick diagnos och att hon bara lever i 1 år till , jag började få rykten om att jag var en hora , jag blev våldtagen igen. 2011 , jag förlorade min bästa vän i en olycka , jag hade sex med min dåvarande pojkvän (vilket jag inte ville , men var för feg för att säga nej..) Jag blev gravid . Idag , jag tänker behålla barnet och leva vidare. För i slutändan så är det bara ens vänner man har kvar. Jag förstår hur jobbigt det måste ha varit att din bästa vän dog.. Jag vet hur det känns , ja vet PRECIS hur det känns. Och tänk dig den smärtan X 8. Det är smärta av allra högsta grad , jag vet hur det känns. Och finns alltid här för dig , hoppas du inte känner dig ensam. För jag kan lova dig att du inte är ensam om denna känslan och att behöva må såhär. Jag finns , och älskar dig för att du är du.<3

Du förtjänar att må så mycket bättre lilla gumman :c *kram*
Och fy vad läskig du är på bilden o.o