August
Friday 15 August 2008 photo 21/21
|
Bara några sekunder efter den förra bilden så tog jag den här bilden, som även blev den sista bilden för kvällen.
Ser ni hur alla skrattar och har roligt? Åh vad kul vi hade, det var så roligt när de misslyckades med dansen och ramlade.
Men så som min bror ligger på bilden (han i vit skjorta längst upp på bilden), så låg han lite för länge. Vi hörde inte honom skratta heller för den delen. Alla slutade skratta och började säga hans namn som om vi försökte väcka honom.
När han lyfter upp huvudet, så rinner det blod ner på golvet och över hans skjortärm, han ser ganska omtöcknad ut... Jag får en chock och typ säger att det måste vara allvarligt, men alla bara säger att det är näsblod och det är ingen fara! Men jag ser klart och tydligt att det kommer från pannan och börjar gråta och utbrista att vi måste ringa 112, men ingen tycker det är nödvändigt.
Min bror går med hjälp av några av hans vänner till badrummet och sen börjar han skölja såret. Han sköljer och sköljer och sköljer, men det slutar aldrig blöda. Plötsligt svimmar han så att han hänger över handfatet... Jag hjälper killarna att få ner honom försiktigt på toalettgolvet, och strax efter så vaknar han till igen. Det rings efter ambulans i alla fall, äntligen.
När vi frågar honom om han har ont så säger han att han inte känner någonting (tacka alkoholen!), men han har bara ont i framtänderna, som det inte ens verkar vara något fel på. Han mår bra, han pratar och skrattar medan han ligger med huvudet i mitt knä. Han är lite snurrig däremot, han spottar saliv blandat med blod flera gånger på sin kompis utan att fatta att han gör det. Jag sitter och skakar och gråter och han försöker lugna ner mig.
Till slut kommer ambulansen, jag åker med in till akuten med dem. För att göra den här långa historien lite kortare; vi kom dit vid 03, blev flyttade till ett rum, somnade i varsin sjukhussäng. Jag ringde mamma vid 07 och bad henne komma och hämta mig för att jag sover dåligt där och håller på att dö av hunger... 07.30 ungefär så åker jag därifrån. Min bror fick stanna i 10 timmar innan han syddes ihop :/
Han fick 6 stygn i det ljupa hacket i pannan och ett stygn strax ovanför överläppen.
Han mår bra! Dessutom sa jag den natten för första gången till min bror att jag älskar honom <3 (jag är ganska sparsam med de orden och har alltid haft svårt för att säga dem. Min bror är den första i min familj som jag sagt det till nu). Det kändes jättekonstigt, det känns konstigt att prata om det också, men det kändes bra och rätt förstås.
Ser ni hur alla skrattar och har roligt? Åh vad kul vi hade, det var så roligt när de misslyckades med dansen och ramlade.
Men så som min bror ligger på bilden (han i vit skjorta längst upp på bilden), så låg han lite för länge. Vi hörde inte honom skratta heller för den delen. Alla slutade skratta och började säga hans namn som om vi försökte väcka honom.
När han lyfter upp huvudet, så rinner det blod ner på golvet och över hans skjortärm, han ser ganska omtöcknad ut... Jag får en chock och typ säger att det måste vara allvarligt, men alla bara säger att det är näsblod och det är ingen fara! Men jag ser klart och tydligt att det kommer från pannan och börjar gråta och utbrista att vi måste ringa 112, men ingen tycker det är nödvändigt.
Min bror går med hjälp av några av hans vänner till badrummet och sen börjar han skölja såret. Han sköljer och sköljer och sköljer, men det slutar aldrig blöda. Plötsligt svimmar han så att han hänger över handfatet... Jag hjälper killarna att få ner honom försiktigt på toalettgolvet, och strax efter så vaknar han till igen. Det rings efter ambulans i alla fall, äntligen.
När vi frågar honom om han har ont så säger han att han inte känner någonting (tacka alkoholen!), men han har bara ont i framtänderna, som det inte ens verkar vara något fel på. Han mår bra, han pratar och skrattar medan han ligger med huvudet i mitt knä. Han är lite snurrig däremot, han spottar saliv blandat med blod flera gånger på sin kompis utan att fatta att han gör det. Jag sitter och skakar och gråter och han försöker lugna ner mig.
Till slut kommer ambulansen, jag åker med in till akuten med dem. För att göra den här långa historien lite kortare; vi kom dit vid 03, blev flyttade till ett rum, somnade i varsin sjukhussäng. Jag ringde mamma vid 07 och bad henne komma och hämta mig för att jag sover dåligt där och håller på att dö av hunger... 07.30 ungefär så åker jag därifrån. Min bror fick stanna i 10 timmar innan han syddes ihop :/
Han fick 6 stygn i det ljupa hacket i pannan och ett stygn strax ovanför överläppen.
Han mår bra! Dessutom sa jag den natten för första gången till min bror att jag älskar honom <3 (jag är ganska sparsam med de orden och har alltid haft svårt för att säga dem. Min bror är den första i min familj som jag sagt det till nu). Det kändes jättekonstigt, det känns konstigt att prata om det också, men det kändes bra och rätt förstås.
Då känner vi nog ungefär samma sak!
Att jag har svårigheter att säga det till min sambo har ju inget med honom att göra eftersom jag knappt kan säga det till min familj... Men det kan ju han kanske ha svårt att förstå :/
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mushmushi/256747133/
Visa toppen
Show footer