September
Saturday 25 April 2009 photo 3/3
|
känner mig lite vissen just nu.
Livet är som det alltid har varit för mig, det går bra och sen sker något som får hela min värld att vändas upp och ner. Jag är trött på det och jag är trött på att känna mig försvarslös. Jag är trött på att gråta mig själv till sömns varje natt. Jag är trött på att ljuga för mina vänner och säga att jag mår bra. Jag är trött på att fejka!
Fast det kvittar hur trött jag är på allt, för jag kommer inte ändra mitt beteende. Jag kommer fortsätta med denna del av min verklighet, för på ett sätt så är det min säkerhetszon.
Jag kommer aldrig kunna lita på någon till den grad, att jag kommer berätta min mörkaste hemlighet. Jag vet att jag berättar saker för mina vänner, saker som för mig är väldigt jobbiga. Fast det finns en del historier, som är ännu värre. De som jag aldrig kommer yttra och som kommer begravas med mig. Jag vill prata om det, men rädslan att förlora mina vänner är större än viljan att må bättre.
Vi offrar oss alla på olika sätt för att samhället ska bibehålla sin värdighet och ståndpunkt. Jag offrar en del av mig själv och det är helt okej, "just for the greater good". Det är en vana som löper vidare ganska enkelt, som att cykla.
Jag känner personer som har offrat så mycket mer, som har kämpat igenom så mycket. Jag har ingen rätt att beklaga mig om mitt liv, för det finns de som har det mycket värre.
Jag skäms över mig själv,
för den jag är och kommer bli.
Jag kan inte se min egen spegelbild,
enbart tanken på det får mig att må dåligt.
Jag skäms över mig själv,
över alla misstag jag har gjort.
Alla sagda ord och meningar,
som har slutat i katastrof.
Jag skäms över mig själv,
en värdelös existent till människa.
Livet är som det alltid har varit för mig, det går bra och sen sker något som får hela min värld att vändas upp och ner. Jag är trött på det och jag är trött på att känna mig försvarslös. Jag är trött på att gråta mig själv till sömns varje natt. Jag är trött på att ljuga för mina vänner och säga att jag mår bra. Jag är trött på att fejka!
Fast det kvittar hur trött jag är på allt, för jag kommer inte ändra mitt beteende. Jag kommer fortsätta med denna del av min verklighet, för på ett sätt så är det min säkerhetszon.
Jag kommer aldrig kunna lita på någon till den grad, att jag kommer berätta min mörkaste hemlighet. Jag vet att jag berättar saker för mina vänner, saker som för mig är väldigt jobbiga. Fast det finns en del historier, som är ännu värre. De som jag aldrig kommer yttra och som kommer begravas med mig. Jag vill prata om det, men rädslan att förlora mina vänner är större än viljan att må bättre.
Vi offrar oss alla på olika sätt för att samhället ska bibehålla sin värdighet och ståndpunkt. Jag offrar en del av mig själv och det är helt okej, "just for the greater good". Det är en vana som löper vidare ganska enkelt, som att cykla.
Jag känner personer som har offrat så mycket mer, som har kämpat igenom så mycket. Jag har ingen rätt att beklaga mig om mitt liv, för det finns de som har det mycket värre.
Jag skäms över mig själv,
för den jag är och kommer bli.
Jag kan inte se min egen spegelbild,
enbart tanken på det får mig att må dåligt.
Jag skäms över mig själv,
över alla misstag jag har gjort.
Alla sagda ord och meningar,
som har slutat i katastrof.
Jag skäms över mig själv,
en värdelös existent till människa.
Directlink:
http://dayviews.com/musicismyhotsex/359766798/
Visa toppen
Show footer