September
Wednesday 6 May 2009 photo 3/3
|
kärlek, lust och hjärtesorg!
vad är skillnaden?
För jag funderar väldigt mycket på det just nu, finns det någon större skillnad? Vi är alla programerade till att hitta en partner som finns där dygnet runt. Som älskar en för den man är och som alltid stöttar en genom varje beslut man tar. Det är vad kärlek innebär, eller det är vad jag har blivit lärd att det ska betyda. För egentligen har vi ingen aning, för ingen har de rätta svaren på frågorna som är väldigt dimmiga.
För hur mycket vi än älskar kärleken så leder det ofta till hjärtesorg. Det slutar i krossandet av hjärtan som bara söker efter den som kan hålla ihop med. Det skapa ännu större sår som inte alltid läker, hur lång tid det än går. Det är vad som hindrar många från att ta chansen, för de vill inte bli sårade. De vågar inte släppa in någon på livet i den mån att det kanske kan bildas något underbart, de är bara medvetna om sorgen som kanske kommer efteråt.
Jag har alltid varit en av dessa människor som aldrig har släppt in någon på livet, det är kanske ju därför jag aldrig har haft ett förhållande. Jag har aldrig vågat ta chansen, sen har beundrarna inte stått i kö precis för att få en möjlighet med mig. Jag är den blyga tjejen som sitter i ett hörn på en fest och är väldigt tyst. Jag vågar inte prata med nya människor för jag är rädd för att säga fel saker. Det har alltid varit jag men jag funderar på den möjlighet att jag kanske måste ändra bana.
För egentligen så vinner man bara på att ta chanser, det gäller allt här i livet. För man får nya erfarenheter och upplevelser och vad som än händer så brukar det leda till något gott. Om man blir sårad så blir man starkare, man lär sig att livet kan vara bra utan någon man/kvinna vid ens sida. Man kan välja att vara en självständig individ som går genom livet för att nå sina mål.
Jag blir trött varje gång jag tänker på det, för sorgen över den försvunna kärleken. Jag vet inte vad jag känner, för känslorna finns nog där. Jag kan inte släppa det, jag vill våga men jag vet inte om jag klarar det. Han får mig att skratta, jag får fjärilar i magen när jag tänker på honom och jag drömmer om honom. Han yttrar ord som får mig ur balans, ord som jag aldrig riktigt har hört på detta sätt förut. Fast rädslan för att bli sårad finns där hela tiden och jag har hört liknande saker innan, då var det enbart lögner.
Chansa eller låta bli?
Hoppas på att det slutar bra eller undvika att kanske bli sårad?
vad är skillnaden?
För jag funderar väldigt mycket på det just nu, finns det någon större skillnad? Vi är alla programerade till att hitta en partner som finns där dygnet runt. Som älskar en för den man är och som alltid stöttar en genom varje beslut man tar. Det är vad kärlek innebär, eller det är vad jag har blivit lärd att det ska betyda. För egentligen har vi ingen aning, för ingen har de rätta svaren på frågorna som är väldigt dimmiga.
För hur mycket vi än älskar kärleken så leder det ofta till hjärtesorg. Det slutar i krossandet av hjärtan som bara söker efter den som kan hålla ihop med. Det skapa ännu större sår som inte alltid läker, hur lång tid det än går. Det är vad som hindrar många från att ta chansen, för de vill inte bli sårade. De vågar inte släppa in någon på livet i den mån att det kanske kan bildas något underbart, de är bara medvetna om sorgen som kanske kommer efteråt.
Jag har alltid varit en av dessa människor som aldrig har släppt in någon på livet, det är kanske ju därför jag aldrig har haft ett förhållande. Jag har aldrig vågat ta chansen, sen har beundrarna inte stått i kö precis för att få en möjlighet med mig. Jag är den blyga tjejen som sitter i ett hörn på en fest och är väldigt tyst. Jag vågar inte prata med nya människor för jag är rädd för att säga fel saker. Det har alltid varit jag men jag funderar på den möjlighet att jag kanske måste ändra bana.
För egentligen så vinner man bara på att ta chanser, det gäller allt här i livet. För man får nya erfarenheter och upplevelser och vad som än händer så brukar det leda till något gott. Om man blir sårad så blir man starkare, man lär sig att livet kan vara bra utan någon man/kvinna vid ens sida. Man kan välja att vara en självständig individ som går genom livet för att nå sina mål.
Jag blir trött varje gång jag tänker på det, för sorgen över den försvunna kärleken. Jag vet inte vad jag känner, för känslorna finns nog där. Jag kan inte släppa det, jag vill våga men jag vet inte om jag klarar det. Han får mig att skratta, jag får fjärilar i magen när jag tänker på honom och jag drömmer om honom. Han yttrar ord som får mig ur balans, ord som jag aldrig riktigt har hört på detta sätt förut. Fast rädslan för att bli sårad finns där hela tiden och jag har hört liknande saker innan, då var det enbart lögner.
Chansa eller låta bli?
Hoppas på att det slutar bra eller undvika att kanske bli sårad?
2 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/musicismyhotsex/364192397/
Visa toppen
Show footer