March
Thursday 23 October 2008 photo 1/1
|
Gick en höstpromenad längs norrmälarstrand med M häromdagen. Passerade ett ställe vid Hornstull och drog mig till minnes:
Lördagskväll, januari för ett par år sedan. Jag och några vänner har varit ute på krogen och jag står nu ensam och väntar på en taxi. Det är kallt som bara fan och jag fryser så mycket att jag förvånas över att mina ben fortfarande går att röra.
Utan att jag riktigt vet hur det har gått till har jag plötsligt fått sällskap av en något äldre man som ställt sig strax bredvid mig. Han gör ett försök att föra en konversation men jag hummar bara, avvisande. Inte för att jag inte är intresserad, utan mer som en nödvändighet för att spara all koncentration på att inte falla ner död, ihjälfrusen.
Men så plötsligt, efter en stunds tystnad, utbrister mannen bredvid mig: "Är jag verkligen så jävla ful?"
Jag vänder mig förskräckt mot mannen och ser hans uppgivna ansiktsuttryck. Min första impuls är att svara något i stil med "Ful?? näääää, veeeerkligen inte, GUD nej!" och sedan hoppas att taxin skulle dyka upp, lika tajmat som på film. Men kölden och den enorma tröttheten jag kände fick mig bara att möta hans grumligt berusade blick och säga:
"Inte ens Brad Pitt hade fångat mitt intresse med ett 'hej, hur är läget?'. Du kan se ut hur fan du vill, men om du tror att du ska fånga en flickas intresse med den repliken är du ute på helt fel spår".
Mannen, som förmodligen förväntat sig ett svar i stil med det jag tänkte säga stirrade bara förskräckt på mig i några sekunder. Sedan förblev vi tysta.
För, killar! Att ha ett dåligt självförtroende är en sak, men att visa det sådär oförskämt öppet är lika "sexigt" som att höra en kille ropa "schyssta lökar, bruden!"
/M
Lördagskväll, januari för ett par år sedan. Jag och några vänner har varit ute på krogen och jag står nu ensam och väntar på en taxi. Det är kallt som bara fan och jag fryser så mycket att jag förvånas över att mina ben fortfarande går att röra.
Utan att jag riktigt vet hur det har gått till har jag plötsligt fått sällskap av en något äldre man som ställt sig strax bredvid mig. Han gör ett försök att föra en konversation men jag hummar bara, avvisande. Inte för att jag inte är intresserad, utan mer som en nödvändighet för att spara all koncentration på att inte falla ner död, ihjälfrusen.
Men så plötsligt, efter en stunds tystnad, utbrister mannen bredvid mig: "Är jag verkligen så jävla ful?"
Jag vänder mig förskräckt mot mannen och ser hans uppgivna ansiktsuttryck. Min första impuls är att svara något i stil med "Ful?? näääää, veeeerkligen inte, GUD nej!" och sedan hoppas att taxin skulle dyka upp, lika tajmat som på film. Men kölden och den enorma tröttheten jag kände fick mig bara att möta hans grumligt berusade blick och säga:
"Inte ens Brad Pitt hade fångat mitt intresse med ett 'hej, hur är läget?'. Du kan se ut hur fan du vill, men om du tror att du ska fånga en flickas intresse med den repliken är du ute på helt fel spår".
Mannen, som förmodligen förväntat sig ett svar i stil med det jag tänkte säga stirrade bara förskräckt på mig i några sekunder. Sedan förblev vi tysta.
För, killar! Att ha ett dåligt självförtroende är en sak, men att visa det sådär oförskämt öppet är lika "sexigt" som att höra en kille ropa "schyssta lökar, bruden!"
/M
Visa toppen
Show footer