November
Wednesday 22 July 2009 photo 1/1
|
usch jag darrar i hela kroppen just nu, krypande känsla i skinnet och jag har konstant gåshud... En sån här jävel stötte jag på idag när jag skulle in på toa, han satt på dörrhandtaget, sittandes, stirrandes och smed säkert riktigt snuska planer på att äta upp min analkande hand!
Jag hann se han innan ja tog tag i handtaget iaf och besviket klättar han upp i taket (jätte snabb), vi stirrar länge på varandra, han i hunger och jag i ren skräck... som ett lejon vs gazell.
Jag backade sakta mot centraldammsugaren för att suga livet ur han, men ack o ve... jag vågade inte närma mig, då en risk för att han gör ett "leap" mot mig när jag har händerna upptagna. Jag är helt säker på att han skulle hoppa på mitt ansikte och slita ut mitt hjärcelliga innanmäte!
Jag ringer min något modigare mamma och frågar efter hjälp, jag har inte släppt blicken från han en sekund och han från mig likaså... Mamma anländer och jag har dammsugaren redo. Men!... jag tittar bort i en tredjedels sekund och när jag tittar tillbaka så är han försvunnen (jag frös i ren skräck)!
Den stora stygga mördarspindeln är nu spårlöst borta och både mamma o jag känner hur de kryper i kläderna och tittar nervöst runtom oss. vi letar länge och intensivt (så intensivt de går när man helst håller sig på 5 meters avstånd från spindelns senaste utkiksplats), ack och ve vi fann inga spår av den förlorade besten och sakta men säkert smyger vi ut till köket för en välbehövlig rök.
Han finns kvar här, han lever, andas och planerar vidriga planer på att lösa upp min kropp och suga upp den som om det skulle va en smoothie...
Jag lever under skräck!
Jag hann se han innan ja tog tag i handtaget iaf och besviket klättar han upp i taket (jätte snabb), vi stirrar länge på varandra, han i hunger och jag i ren skräck... som ett lejon vs gazell.
Jag backade sakta mot centraldammsugaren för att suga livet ur han, men ack o ve... jag vågade inte närma mig, då en risk för att han gör ett "leap" mot mig när jag har händerna upptagna. Jag är helt säker på att han skulle hoppa på mitt ansikte och slita ut mitt hjärcelliga innanmäte!
Jag ringer min något modigare mamma och frågar efter hjälp, jag har inte släppt blicken från han en sekund och han från mig likaså... Mamma anländer och jag har dammsugaren redo. Men!... jag tittar bort i en tredjedels sekund och när jag tittar tillbaka så är han försvunnen (jag frös i ren skräck)!
Comment the photo
Jag kan verkligen förstå hur rädda ni måste känt/känna er.
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/myf/393589564/
Visa toppen
Show footer