February
Show more 4 March 2018
Det finns flera olika vandringar på ön. Efter att ha konsulterat både turistbyrån och ägarna av mitt hostel kom jag fram till att jag ska börja med den längsta; till Jomon Sugi. Ingen mjukstart
De första 8km av vandringen går längs ett järnvägsspår och är den enklaste vandringen man kan tänka sig. Helt platt. Järnvägen användes tidigare för att frakta timmer från de fantastiska
En liten del av spåret går genom en grotta. Jag satte igång lite tidigare än de flesta som kom på samma buss, och höll ett ganska högt tempo i början. De guidade grupperna var extremt långsa
Det fanns broar med räcken, och så fanns det sådana här broar... Det syns inte, men det är en rejäl bit ner till vattnet och stenarna under bron. Men jag gillar det ändå, på något sjukt sät
Utsikt från den livsfarliga bron.
Leden var kanske något enahanda, men ändå rätt fascinerande.
Gryningsljus på bergstopparna.
Ungefär 2,5 km in på leden finns resterna av en gammal by, där skogsjobbarna bodde med sina familjer. Det låter kanske lite enkelt att bo mitt i skogen, men tydligen gav timret mycket pengar, så
Leden fortsätter.
Alltså skogen på ön är så häftig! Och framförallt de enorma cederträden.
Efter 8km tog järnvägen slut vid en rastplats med toaletter. Leden fortsatte in i skogen. Nu blev den betydligt roligare att gå. Och faktiskt - det var väldigt skönt att få avlasta gå-på-plan
Fantastiska rötter :)
Leden...
En av sevärdheterna längs leden; Wilson's Stump, som är en enorm trästubbe.
Jag fick problem ett par gånger när det fanns skyltar med kanji som pekade åt olika håll. Det var dock så gott om folk på leden att jag bara stannade och väntade tills någon som såg asiatisk
Högre upp fanns en del snö längs leden.
Efter kanske 1-1,5h på den mer svårgångna delen av leden kom jag fram till målet; Jomon Sugi. Ett jättestort cederträd såklart :D Och jättegammalt. Äldre än Jesus.
Mitt hostel är så snälla att man kan köpa matlådor ("bento") via dem. Min första matlåda såg ut såhär. Jag kan inte säga helt säkert vad allt är, men det är i alla fall risklumpar, någo
Förutom cederträden är Yakushima känt för de mossbeklädda skogarna.
En enorm stubbe.
Det finns såklart en historia bakom den här bilden. Längs leden finns det en stubbe som man kan gå in i, och tittar man uppåt ur en speciell vinkel ser öppningen ut som ett hjärta. Gulligt. Ja
På väg tillbaka samma väg som jag kom. På tillbakavägen började leden kännas aningen tråkig..
Jag hittade en liten (stor) vän.
Det ska finnas alla möjliga djur i skogarna på Yakushima, men allt jag hittade var grodor och nyfikna bin. På ön ska det tydligen finnas en ENORM geting som kallas yak-killer hornet. Yak-killer.
Rester av skogshuggarbyn. Det var inte roligare än såhär.
De lämnade kvar lite porslin.
Min favoritbild från dagen. Detta är slutspurten, precis efter skogshuggarbyn. 2,5km kvar!
Utsikt från bron.
På väg tillbaka vek jag av några meter från leden för att kolla vad som fanns om jag följde ett annat järnvägsspår (där det tydligt stod att det inte är en vandringsled...). Där fanns en t
En gammal timmervagn bredvid järnvägen. Hela vandringen tog för mig 9h. Då gick jag fort i början och sedan långsammare och långsammare, och tog även en ganska lång lunchpaus. Leden är hyfs
Direct link:
http://dayviews.com/mymortalremains/2018/3/4/
Visa toppen
Show footer