September
Sunday 30 November 2008 photo 4/4
|
________
Hade tänkt ut något väldigt bra
att skriva här, men med händerna
väl över tagentbordet så blir det
tomt i huvet. Damn it! Men
föresten.. varför säger folk att de
alltid ska finnas där för en? Vet
att jag själv sagt de många gånger.
Men hur länge kan man hålla de?
Var går gränser från att inte längre
stå vid någons sida å fångar
personer åtskiljiga ggr. gång efter
gång.. När säger man stopp. När
har man fått nog? Behöver man bli
riktigt sviken först, lr pallar man helt
enkelt inte i längden. Måste man
först upptäcka att man själv inte
har någon som fångar en. Att man
faller ner och känner det långa fallet
stoppas av den ojämna berggrunden.
Jag har varit där nere några ggr,
men jag vet även att om jag inte
får hjälp med att stoppa fallet så
finns det vänner som sträcker en
hjälpande hand. Drar upp en bit
för bit. hjälper en att komma på
egna fötter och kunna se klart igen.
Ganska iaf.
På vacklande ben fortsättar man
livet och väntar på nästa fall,
stunderna där emellan är guld värda <3
I know you'll be there for me
alla e där nere, många gånger. själv har jag nästan slagit ihjäl mej där nere... men sen är det alltid ngn ljusglimt. ngn som läker en, hjälper en. mirelle, du är en av dem för mig. du är mitt ljus. och jag finns alltid här för dig, ja, alltid ! du kan inte falla, omöjligt, för jag tänker inte släppa någonsin <33 älskar dej så mkt !
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mysilence/301489340/
Visa toppen
Show footer