Friday 2 January 2009 photo 3/9
![]() ![]() ![]() |
jag känner mig ensam i detta mörker..
en gång i mitt liv var jag någon speciell någon som folk pratade med någon som folk älskade..
men nu sitter jag här ensam i mörkret ni har slängt ut mig från erat liv
jag sitter här på gatan,smutsig och blöt..
försöker hitta ett hem dör dörren är öppe..
Men jag hittar bara stängda dörrar vart jag än går..
Ni har redan köpt er en ny leksak att leka med..
Ensam går jag på gatan där ingen ser mig,jag är som en genomskilig dimma för era ögon.
Jag försöker,försöker hitta någon som vill ha mig, Någon som skiter i att jag är smutsig o gammal..
Men det enda jag fann var en gammal lapp som flöt på vattnet.. På lappen stod det: du är inget värd,ingen älskar dig,så lämna oss för ingen bryr sig ändå..
Jag läste lappen om o om *kanske var det de enda sättet?* tänkte jag..
Jag gick längs stranden såg vågorna komma mot mig..
Folk skrek akta dig,men jag hörde inget jag slöks av vågorna,flöt längre o längre ut tills jag kände mitt sista andetag försvan o ja sjönk,sjönk längre o längre ner..
Men då plötsligt när mitt liv nästan var helt omöjligt att rädda. Kännde jag en hand greppa om min arm,jag drogs upp på en båt... Personen gjorde mun mot mun... Då han trodde han hade förlorat mig började mina lungor fungera o ja hostade upp allt vatten.. När jag öppnade ögon slogs en gnista värme mot mig,hans ögon lyste mot mig,leendet var lika stort som hela havet.. han välkomnade mig med sin inre skönhet o sa jag älskar dig o det har jag alltid gjort har bara inte vågat berätta.. Jag fall en tår o kollade på honom menar du det du sa? Han fällde en tår som hamna i vattnets djup o sa: Den dagen du hittar min tår igen den dagen ska jag sluta älska dig. Jag kramade om honom o släppte aldrig taget om honom förens vi gick skilda vägar i graven<3
en gång i mitt liv var jag någon speciell någon som folk pratade med någon som folk älskade..
men nu sitter jag här ensam i mörkret ni har slängt ut mig från erat liv
jag sitter här på gatan,smutsig och blöt..
försöker hitta ett hem dör dörren är öppe..
Men jag hittar bara stängda dörrar vart jag än går..
Ni har redan köpt er en ny leksak att leka med..
Ensam går jag på gatan där ingen ser mig,jag är som en genomskilig dimma för era ögon.
Jag försöker,försöker hitta någon som vill ha mig, Någon som skiter i att jag är smutsig o gammal..
Men det enda jag fann var en gammal lapp som flöt på vattnet.. På lappen stod det: du är inget värd,ingen älskar dig,så lämna oss för ingen bryr sig ändå..
Jag läste lappen om o om *kanske var det de enda sättet?* tänkte jag..
Jag gick längs stranden såg vågorna komma mot mig..
Folk skrek akta dig,men jag hörde inget jag slöks av vågorna,flöt längre o längre ut tills jag kände mitt sista andetag försvan o ja sjönk,sjönk längre o längre ner..
Men då plötsligt när mitt liv nästan var helt omöjligt att rädda. Kännde jag en hand greppa om min arm,jag drogs upp på en båt... Personen gjorde mun mot mun... Då han trodde han hade förlorat mig började mina lungor fungera o ja hostade upp allt vatten.. När jag öppnade ögon slogs en gnista värme mot mig,hans ögon lyste mot mig,leendet var lika stort som hela havet.. han välkomnade mig med sin inre skönhet o sa jag älskar dig o det har jag alltid gjort har bara inte vågat berätta.. Jag fall en tår o kollade på honom menar du det du sa? Han fällde en tår som hamna i vattnets djup o sa: Den dagen du hittar min tår igen den dagen ska jag sluta älska dig. Jag kramade om honom o släppte aldrig taget om honom förens vi gick skilda vägar i graven<3
Directlink:
http://dayviews.com/myhoneybear/314297279/