Anna är 12år och går på en skola som hon hatar. Hon blir alltid mobbad, och ingenbryr sig. ett gäng kom fram till henne en gång på rasten, och hennesföredetta kille, Rasmus, höll fast henne medan dom aldrig slog ochsparkade henne i magen. Hon gick hem och sa till hennes föräldrar mendom brydde sig inte och sa: Det kommer säkert bli bättre imorgon.Mendet blev bara värre och värre för varje dag som gick. Tillslut orkadeAnna inte mer, så hon skrev ett avskedsrev till sina föräldrar,där detstod: Kära mamma och pappa. Bli inte rädda när ni läser det här. Nukanske jag inte finns mer, för jag orkade inte mer. Ni förstår inte,jag blev mobbad. Men jag ville inte säga något för jag var rädd. Mennär jag sa det brydde ni er inte. Ni frågade varför jag var full avblåmärken och så hela tiden, men ni visste, att mina föredetta kompisarmobbade mig genom att slå och sparka mig. Så jag orkade inte mer. Så nufinns jag på en bättre plats. För jag hoppade framför tåget, och dog..Låt så nu inte som om du inte blev berörd av detta! Kopiera denna textoch kommentera sedan med ditt namn och ett <3 för att visa att du ämot mobbning!

Annons

The photo has no tags

February 2014