January
Tuesday 17 August 2010 photo 1/1
|
tror ju _INTE_ att någon kommer orka läsa allt, men jag fann det nödvändigt att ladda upp denna på bdb / fb för att den är ny, fräsch och fylld med mina tankar och känslor och för att jag tycker att det är sjukt underbart att ha kommit igång med skrivandet igen. så, enjoy
det tog endast ett par sekunder
men visst är allt relativt
det insåg jag när sekunderna drogs ut
tänjdes tills varenda en av de
var livslånga
för en gång var du mitt liv
en gång var det vårat liv
och ändå är det du och jag nu
och inget vi
det gjorde ont så det skrek
högt och smärtsamt inne i mig
men jag skrek inte
jag grät som i ett nederlag
som om jag hade förlorat
men varför kan du inte du vara förloraren
jag har så svårt att minnas
att jag kan vara något man vinner
kanske skulle det inte vara du och jag
men vem bestämmer det
och varför kan inte jag få bestämma
jag ville att det skulle vara vi
men det här är en sak
som bara en person kan bestämma ensam
även om de inte är överens
för jag kan inte tvinga dig att älska mig
på det sättet som du borde
och jag funderar ofta på varför
vad det är med mig som du inte kan älska
på det sättet som du ska
visst känns sängen milsbred när man är ensam
mörkret omfamnar mig och går nästan
men bara nästan att ta på
ljusglimtarna som borde lysa igenom
slukas av det äckliga mörkret
som tvingar tankarna till ställen de inte borde vara
tankar och känslor kan inte tvingas
varken fram eller bort
och det fick jag hårt och kallt uppleva
på en simpel trästol i ett litet kök
men att jag fortfarande älskar dig
är inte en fråga utan ett faktum
men jag vet ändå inte om jag vill ha dig tillbaks
varför ska jag vilja ha någon som inte vill ha mig
jag är färdig med den nedvärderingen
för ibland kan jag ändå minnas att
jag är någon man vinner och
vill du inte kämpa då kan någon annan vinna mig
det tog endast ett par sekunder
det gjorde ont så det skrek
högt och smärtsamt inne i mig
men jag skrek inte
jag grät som i ett nederlag
som om jag hade förlorat
men varför kan du inte du vara förloraren
jag har så svårt att minnas
att jag kan vara något man vinner
kanske skulle det inte vara du och jag
men vem bestämmer det
och varför kan inte jag få bestämma
jag ville att det skulle vara vi
men det här är en sak
som bara en person kan bestämma ensam
även om de inte är överens
för jag kan inte tvinga dig att älska mig
på det sättet som du borde
och jag funderar ofta på varför
vad det är med mig som du inte kan älska
på det sättet som du ska
visst känns sängen milsbred när man är ensam
mörkret omfamnar mig och går nästan
men bara nästan att ta på
ljusglimtarna som borde lysa igenom
slukas av det äckliga mörkret
som tvingar tankarna till ställen de inte borde vara
tankar och känslor kan inte tvingas
varken fram eller bort
och det fick jag hårt och kallt uppleva
på en simpel trästol i ett litet kök
men att jag fortfarande älskar dig
är inte en fråga utan ett faktum
men jag vet ändå inte om jag vill ha dig tillbaks
varför ska jag vilja ha någon som inte vill ha mig
jag är färdig med den nedvärderingen
för ibland kan jag ändå minnas att
jag är någon man vinner och
vill du inte kämpa då kan någon annan vinna mig
5 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/neonlights/469316133/
Visa toppen
Show footer