August
Wednesday 17 October 2007 photo 1/1
|
...nu är det rättning i Kentledet. "Tillbaka till samtiden" har den där kvaliteten som gör att Kent kommer att bli precis vad Eldkvarn är för vissa och Uffe Lundell för andra: bandet som alltid levererar. Som aldrig är dåligt, men som inte med nödvändighet är bra heller. Som - för att citera "Idol"-juryn - håller en hög lägstanivå. Och som alltid tar steg framåt, må de vara hur små som helst. "Tillbaka till samtiden" låter 110 procent Kent. Maxat mycket Kent. Varenda ackord, varenda melodi, varenda textrad. Men samtidigt låter det nytt. Gitarrerna är nästan borta och i stället har man skapat en ljudbild som ligger väldigt nära Depeche Modes "Black celebration" från 1986. Det är dovt, det är kliniskt. Det är, som sagt, maxat mycket Kent. Men är det bra? Ja, det är klart. Det är ju maxat mycket Kent. Är det väldigt bra? Nej, det är det inte. För var är mina melodier? Var är min "Chans"? Var är min "Frank"? Var är min "Sverige"? Och var är min "Musik non stop"? Här finns helt enkelt inga hittar, ingen låt som står ut från mängden för att melodin är sådär genial (ja, faktiskt) som Kent kan vara i sina bästa stunder. Men, som sagt, man kan lita på Kent. Och det kan man inte säga om alla band. Kalle Dixelius/TT Spektra Kalle is da man, his words are true.
Annons
Visa toppen
Show footer