Monday 27 September 2010 photo 1/1
![]() ![]() ![]() |
Oh, satan, fokuserad och illvillig som en övertygad präst, ryter åt mig. Plötsligt slog meningslösheten mig som så många gånger förr. Den brödkavelsvingande kärringen är tillbaka.
"Jag har ju inte dragit några könsord i marken, inte ens en liten pung."
Jag är inte som alla andra, jag är lite speciell. Jag är kär i mamma, för hon är så jävla snäll. Intresset för att sova vaknar. Smärtan är olidlig, det gör så ont att jag inte vet vad jag heter snart. Smärtan gör så gott, det är så underbart. Det värker mest magen, för den är i vägen. Jag är öm som en rotfyllning i din stinkande mun. Med sandpappershänder river jag dig till ett öppet sår. Sparkar din njure gyllenblå som ett fotbollsmål. Jag driver med dig, låtsas vara djup, ljuger öppet och ärligt. Du sväljer mina verbala fekalier. Mina jag skrattar ljudligt roat. Mina jag tävlar om att överträffa varandras gycklerier. Jag säger lycka till, skriv, svälj, låt mig frossa i mitt driveri. För övrigt min far på bilden.
Gräshund.
Annons