Sunday 7 February 2010 photo 9/11
![]() ![]() ![]() |
Takumi var inte hemma.. han hade gått ut med Nana.. Jag var lycklig, även efter allt som hade hänt.. i allafall var jag lycklig på utsidan... Jag hade stått och tittat ut genom fönstret.. de var varmt ute, solen sken och fåglarna sjöng. Plötsligt kändes jag tom, och alla ljuden försvann, och jag föll.. allt blev svart. Jag föll och Föll, tills jag plötsligt såg marken, mina vingar dämpade fallet, men jag föll fortfarande snabbt, och jag kom till marken. Det var stora träd runt henne, on var i en skog. Var va hon? Hur skulle hon kunna ta sig hem?
Plötsligt stod en flicka framför henne, hon såg vädigt vänlig och söt ut, hon var ganska liten, kanske sådär 10 år..
Flikan log och sa Hej!
Freya varförvirrad, men fick ur sig ett h.. hej!
Flickan sa att hon kallades O, och att hon kunde hjälpa henne.
''Vet du vad som händer när en dödsängel tappar sina vingar?''
''uhm.. jag vet inte?''
''jo de gör ont, som att tappa ett finger eller ett ben''
"Varför berättar du detta för mig?"
"Ja, vem vet?" Flickan log stort.
'Du tänker väl inte...??'' frågade Freya, med en skakig röst.
"De är bara ett snitt, jag lovar annars kommer det bli värre"sa O.
''låt mej veta ditt namn'' sa den lilla flickan och plötsligt stog hon alldeles intill Freya.
''ja..jag heter Freya.. Freya Linore Bloodberry..''
''I ett litet snitt kommer du mista dina vingar, allt kommer bli bättre sen''
Flickan tog tag i vingarnas underkant, hon ryckte till i vingarna.
Smärtan.. smärtan var outhärdlig, Freya hade aldrig skrikit av smärta så högt som den gången. Varför gjorde flickan så här?
Hon röck till igen och Freya skrek, denna gång ännu högre, De var fruktansvärt.
Hon drog loss vingarna, och dom blev till aska i O:s händer..
Hon höjde händerna till de blödande såren på Freyas rygg och smetade på det. Askan och blodet bildade en vacker bild av vingar på hennes rygg.
''Allt kommer att bli bra'' sa flickan och började gå därifrån, Freya sjönk ner på knä, oförmögen att röra på sig..
"Ditt namn!? Jag vill veta ditt namn!", ropade Freya efter henne..
"Ondska, mitt namn är Ondska… därför kallas jag O", svarade Ondska och lämnade Freya, den vinglösa ängeln..
Allt blev svart och hon föll till marken..
När hon vaknade upp, mindes hon ingenting, hon kände bara smärtan på ryggen.. och hon stapplade iväg.. lutade sig mot träden, utan att vara på väg någon stans.. Vem var hon? Vad gjorde hon här?
Hennes minna var borta...
Plötsligt stod en flicka framför henne, hon såg vädigt vänlig och söt ut, hon var ganska liten, kanske sådär 10 år..
Flikan log och sa Hej!
Freya varförvirrad, men fick ur sig ett h.. hej!
Flickan sa att hon kallades O, och att hon kunde hjälpa henne.
''Vet du vad som händer när en dödsängel tappar sina vingar?''
''uhm.. jag vet inte?''
''jo de gör ont, som att tappa ett finger eller ett ben''
"Varför berättar du detta för mig?"
"Ja, vem vet?" Flickan log stort.
'Du tänker väl inte...??'' frågade Freya, med en skakig röst.
"De är bara ett snitt, jag lovar annars kommer det bli värre"sa O.
''låt mej veta ditt namn'' sa den lilla flickan och plötsligt stog hon alldeles intill Freya.
''ja..jag heter Freya.. Freya Linore Bloodberry..''
''I ett litet snitt kommer du mista dina vingar, allt kommer bli bättre sen''
Flickan tog tag i vingarnas underkant, hon ryckte till i vingarna.
Smärtan.. smärtan var outhärdlig, Freya hade aldrig skrikit av smärta så högt som den gången. Varför gjorde flickan så här?
Hon röck till igen och Freya skrek, denna gång ännu högre, De var fruktansvärt.
Hon drog loss vingarna, och dom blev till aska i O:s händer..
Hon höjde händerna till de blödande såren på Freyas rygg och smetade på det. Askan och blodet bildade en vacker bild av vingar på hennes rygg.
''Allt kommer att bli bra'' sa flickan och började gå därifrån, Freya sjönk ner på knä, oförmögen att röra på sig..
"Ditt namn!? Jag vill veta ditt namn!", ropade Freya efter henne..
"Ondska, mitt namn är Ondska… därför kallas jag O", svarade Ondska och lämnade Freya, den vinglösa ängeln..
När hon vaknade upp, mindes hon ingenting, hon kände bara smärtan på ryggen.. och hon stapplade iväg.. lutade sig mot träden, utan att vara på väg någon stans.. Vem var hon? Vad gjorde hon här?
Hennes minna var borta...
Comment the photo
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
jag ska hämnas tillsammans med Freya på Ondskaaan!! >:(
![](http://cdn08.dayviews.com/cdn/img/default_avatar_M.png)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/nanaosaki/441765054/